Läkare föreslås numera skriva ut recept på kulturupplevelser. Kunskapen om kulturens välsignelsebringande betydelse för hälsa och livskvalitet har fördjupats. Denna växande insikt får ett allt starkare stöd av modern forskning. Dessvärre verkar inte våra kommunala beslutsfattare ta detta på allvar. Vi läser dagligen i media om neddragningar på kulturområdet i Norrbotten. Bildkonsten verkar vara mest utsatt. Kommunala konsthallar läggs ner eller förminskas. Tjänster dras in. Estetiska program läggs ner. Bidragen till det ideella föreningsliv som bär den kultur som egentligen borde vara ett kommunalt ansvar krymper. Min gamla hemstad Boden utgör ett bedrövligt exempel på den kräftgång bildkonsten utsatts för. Vi läser i tidningarna att ideella Bodens konstgille står inför ekonomisk kris. Det säljs allt mindre konst och de provisioner man får in den vägen som borde gå till att sprida konst bland medlemmarna i stället plöjs ner i höga hyror för utställningslokalen. Anslagen räcker inte till. Det är heller inte kommersen som är en konstförenings huvuduppgift utan spridandet av kulturupplevelser genom utställningsverksamhet. Boden var en gång en framåtsträvande konststad. Man hade en kommunal konsthall med en anställd intendent. Trots att det var en liten stad fanns det många yrkeskonstnärer med ett välförtjänt gott rykte. Det talades om en "Bodenskola" ute i landet. Som en följd av tilltro till konstnärlig tillväxt har konstdonationer förärats kommunen mot löften om att bygga ett kommunalt konstmuseum. Tomma löften, det blev ingenting av detta. Donationerna hamnade i politikernas och tjänstemännens arbetsrum. Nu flaggar man i samma kommun för nedläggning av det estetiska programmet. Det är ett bra sätt att kväva återväxten. Utan publik och inga konstnärer så behövs det ju inga anslag. Eureka, skallar ropet från stadshuset, kulturen kan de kommersiella kabelkanalerna sköta!!!
