De vårdar den levande musiken

75 år. Alltså har människor kommit till orkesterns repetitioner och konserter i en obruten tradition ända sedan 1934. Genom en värld i ständig rörelse - alltid samma vilja att spela tillsammans, samma nit att öva, samma förväntan. Hur många timmar kan det handla om? Hur många människor? Hur stor möda? Vilka var de, vilka är de - alla de som trotsar trötthet och bekvämlighet för att tillbringa timmar tillsammans med varandra och musiken? De stora verken
- Massera varje ton! Nu satt den, en jättefin ters! Men vi har inte riktigt samma fjärdedelar, säger dirigenten Fredrik Burstedt och sticker dirigentpinnen bakom örat. En gång i tiden satt hans farfar och spelade de stora verken i Holmsunds Orkesterförening. Själv kom han att bli en av musikerna i Sundsvalls Orkesterförening. Första gången han själv ställde sig på dirigentpulten blev det framför Luleå Orkesterförening. - Jag hoppade in som ersättare för Sten Johan Sundling. Den gången hade vi ingen dirigent, meningen var att jag skulle leda orkestern från min position som konsertmästare i stråksektionen. Men det funkade inte, så jag fick helt enkelt ställa mig upp och dirigera, berättar Fredrik Burstedt som därmed inledde en ny karriär. Senare blev det dirigentstudier hos Jorma Panula på Musikhögskolan i Stockholm i tre år för Fredrik Burstedt som bland annat är konsertmästare i Helsingborgs symfoniorkester och medlem i Mahler Chamber Orchestra. I tio år har han tänkt ge dirigentskapet en ärlig chans. Kul att vara här
- Jag sitter i en guldsits eftersom jag har en karriär som violinist vilket ger mig möjligheter att välja de dirigentuppdrag jag tycker är intressanta. Än så länge har jag inte kommit till den punkten att jag måste välja mellan fiolen och dirigentpinnen, säger Fredrik Burstedt. Luleå Orkesterförening är den enda i sitt slag han arbetar med, annars handlar det enbart om professionella orkestrar. - Det är kul att vara häruppe, har spelat en hel del med Norrbottens Kammarorkester och senast var jag här med Mahler Chamber Orchestra. Anledningen till att jag vill leda Luleå Orkesterförening är att jag gillar människorna här, de har ambitioner och gillar att göra saker, säger Fredrik Burstedt som denna gång leder orkestern i Beethovens nionde symfoni. För ett år sedan gav han och orkestern sig på Mozarts Trollflöjten. Galet projekt
- Det var också ett galet projekt. Men i år är det ju jubileum och då måste vi bara passa på att göra en av musikhistoriens milstolpar. Man får leta förgäves efter musik som satt ett sådant avtryck. Alla känner till den. Symfonins fjärde sångsats användes av arbetarrörelsen både i England och Tyskland som kampsång under mellankrigstiden, Nato tog den som officiell hymn 1967 och fem år senare blev den EU:s Europahymn. I Japan lär alla orkestrar spela hela symfonin vid jul och när Sony utvecklade cd:n var det nians speltid, 75 minuter, som bestämde formatet. Av Unesco är nian listad som omistligt kulturarv. När Beethoven skrev sin nionde symfoni var han stendöv och på sin kammare satt han och skapade storslagen musik kring sina drömmar om människors glädje och gemenskap. Inspirationen hade han redan som ung hittat i diktaren Schillers Ode till glädjen. En upplevelse
Symfonin uruppfördes 1824 och det sägs att Beethoven själv stod intill dirigenten och pekade och räknade. Eftersom han var döv hörde han inte heller publikens jubel och applåder, så dirigenten Michael Umlauf fick vända på honom och visa mottagandet. - Hittills i historien hade alla symfonier pågått i en så där 30 minuter. Så överraskar Beethoven genom att efter 45 minuter slänga in fyra solister och en kör - det måste ha varit en upplevelse då och är det fortfarande. Sammanlagt kommer vi att vara omkring 100 personer på scenen - orkester, solister och kör - och den som någon gång i sitt liv vill lyssna till denna storslagna symfoni live bör ta chansen, den kommer inte så ofta, säger Fredrik Burstedt, som också kommer att leda orkestern i Stenhammars Mellanspel - "kanske den vackraste svenska musik som skrivits" - och Händels Zadok the Priest. Den musiken känner också många igen eftersom den alltid inleder Champions Leagues matcher. Ett Vasalopp
Att spela Beethovens nia är en utmaning som heter duga. - Om Trollflöjten är tiokamp är Beethovens nia ett Vasalopp. Musikerna spelar nästan oavbrutet i den dryga timme resan genom denna symfoni pågår. Men det är ingen omöjlig uppgift, har man kul på scen och alla stöttar varandra så blir det också bra, säger Fredrik Burstedt, som anser att orkesterföreningarna fortfarande spelar en viktig roll i Sveriges musikliv. - Det händer inte ofta att stora symfoniorkestrar turnerar. Numer kan vi visserligen lyssna på all musik vi vill närhelst vi vill, men sällan får vi höra symfoniorkestrar spela livs levande. Orkesterföreningarna är unika på flera sätt, inte minst på det sätt de blandar unga och gamla, sånt händer sällan. I grunden tror jag att man spelar i en orkesterförening eftersom det är roligt samtidigt som man får göra något på riktigt. Nu för tiden är också orkesterföreningarna en brygga mellan kommunala musikskolor och högre musikutbildningar, fungerar ofta som plantskolor. Så orkesterföreningarna kommer absolut att fortsätta spela.

De vårdar den levande musiken

Tanken svindlar där jag sitter och ser musikerna komma bärande på sina instrument uppför trapporna till Kulturskolans orkestersal. Det är tisdag kväll i Luleå och en knapp vecka kvar till Orkesterföreningens 75-årsjubileum.