De undersöker sin samtid med alla medel och material

De är på väg till Japan. Åker i dag och är framme på måndag. Med sig i bagaget finns konstverk i halvfabrikat; format och materialval är i sig en utmaning när man ska ställa ut konstverk utomlands.

DAM PÅ VIT KUB. Erik Holmstedts fotosvit med människor och stadslandskap från både Sverige och Japan visas i Fukuoka.FOTO: ERIK HOLMSTEDT

DAM PÅ VIT KUB. Erik Holmstedts fotosvit med människor och stadslandskap från både Sverige och Japan visas i Fukuoka.FOTO: ERIK HOLMSTEDT

Foto:

Kultur och Nöje2009-07-11 06:00
Det är tredje gången Pilar de Burgos, Erik Holmstedt, Anja Persson, Ricky Sandberg och Juan Carlos Segovia gör en gemensam resa. 2007 besökte man Murmansk i norr, 2008 gick planet till Argentinas sydspets och nu österut till Fukuoka i södra Japan. Men man är inte en fast grupp under ett namn och en tematik. - Vi är fem olika individer som ställer ut tillsammans, säger Erik Holmstedt. Personliga möten och kontakter legat till grund för att projekten skulle bli möjliga. Ricky Sandberg och Erik Holmstedt har tidigare varit i Japan och lärt känna kollegor. - Flera av dem har varit hit och japanska konstnärer har ställt ut här i Luleå. Du minns kanske verket med det droppande vattnet förra sommarbiennalen? frågar Ricky Sandberg. Via kontakter på Fukuoka universitet kom man sen i kontakt med en curator. Men nytt är att även den svenska publiken ska kunna ta del av utbytet. Samtidskonst i öst
- I utställningen medverkar också fem unga japanska konstnärer, precis som vi - två tjejer och tre killar. De är i sin tur inbjudna till Luleå 2010 och ska ställa ut i hela konsthallen, säger Ricky Sandberg. - Vi ville ha en japansk helhetsbild. Det jag tidigare sett i Japan känns fräscht och annorlunda. Luleåkonstnärerna ställer ut är vad som brukar betecknas samtidskonst, men ibland i traditionella tekniker. Ricky Sandbergs oljemålningar är helt nya, färgen har knappt torkat. I dem ställer han sig frågan om den nya papparoller och målar in en man istället för madonnan i bilder som Leonardos Madonnan i grottan och Madonnan och barnet. - Det är inte så enkelt. En man med en naken flicka i famnen sänder ut andra signaler. "Mannen" har så mycket i sitt bagage, säger Sandberg. Som en påminnelse om mannens våldsamhet har han därför låtit röd färg rinna längst duken. Lika eller olika
Erik Holmstedt har i sin tur fortsatt att arbeta utifrån bilder som han tidigare tagit i Japan. Det är dels tio stadslandskapsbilder, dels porträtt i helfigur av besökare ett galleri. I samband med de Öppna ateljéerna i Norrbotten våras fortsatte han med att fotograferade besökare av utställningen i Sandnäset. Verket heter Urban landscapes och citizens, och består av 28 bilder - Det roliga är att det inte går att avgöra om det är här eller där på bilderna, säger Holmstedt. - Det är lite intressant, säger Anja Persson. Man kan säga "Typiskt Japan" när man ser en miljö, men det är för att man inriktad på att se det. Pilar de Burgos arbetar med frågor kring hur det digitala teknikskiftet påverkar oss, något hon gjort i över tio år. Delarna i installationen Metamorphosis Cypernetic är gjorda i en gammal teknik: tre trasdockor i naturlig storlek som passerar genom en ram. Det får texturen på skinnet att förändras, och dockorna täcks av något konstnären beskriver som korvar. - Måste vi följa med den här utvecklingen eller är den ett misstag? frågar sig Pilar de Burgos. Låter vi tekniken lura oss? Anja Persson skickar, hon kommer inte själv att resa till Japan, verk där en del av dem visades i Rio Gallegos i Argentina. Det är smycken i tenn som ska sägas vara funktionella; hålla ner spända axlar, ge dig vassare armbågar eller vara något att rengöra sitt inre med, och instruktioner hur de ska användas. - Jag funderar ännu på vad de ska heta, säger hon. Det är alltid bekymmersamt att veta hur mycket man ska säga. Men å andra sidan: - När konsten blir mer konceptuell är det viktigare att få instruktioner till konsten, tycker Ricky Sandberg. Eller: - Ibland är det viktigt att lämna verken utan titel, säger Pilar de Burgos. Publiken har många olika titlar inom sig. Så går diskussionen om namnsättning av bildkonstverk den här dagen i Kulturens hus. Även Juan Carlos Segovia visar verk som man kunnat se tidigare och i Luleå: installationen Kramparkering, verken Du och jag och Leksak. - Vi som kommer från Latinamerika är vana vid att kramas. Här finns ett motstånd, skillnader mellan kulturerna. Det är visst samma sak i Japan. Där tar de inte ens i hand. Konstnärerna i Fukuoka arbetar på liknande sätt, de äldre verk man sett är objekt och skulpturer. - Tidigare undersökte konstnärer sådant som färg och material. I dag är konstnärer sugna på att undersöka andra fenomen. Man är ute och luktar hela tiden. Anja Persson beskriver arbetssättet. Det liknar journalistens jobb och visst håller yrkena på att flyta ihop säger konstnärerna, men skillnader finns. - I det konstnärliga fotografiet har man en helt annan frihet. Det är för mig själv jag vill berätta. Hur andra sen ser på det är intressant också för mig själv, säger Erik Holmstedt. Olika sorter
Däremot saknas en konstpedagogisk del som kan underlätta för publiken att komma nära dagens konst. Och för att kunna avgöra kvaliteten hos en skicklig yrkeskonstnär och verk av en omedveten upphovsman behöver man se mycket. - Det är samma sak som när man skickar en person för att värva basketspelare, säger Ricky Sandberg. Då skickar man inte vem som helst, utan en som kan basket. - Det finns så mycket konst i dag. På konsthallen kan man titta på något fult. Viss konst ska hänga offentligt, annat ska man ha hemma, fyller Erik Holmstedt i. Det ena motsäger inte det andra. Vi bryter upp, fraser som "Har du växlat till yen än?" tar vid. De är helt klart i sista fasen inför resan till Japan. Pengar för att kunna genomföra resan och utställningen kommer från The Scandinavia-Japan Sasakawa Foundation och Norrbottens läns landsting.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!