De poesigalna estländarna

I en tid då Estland kommit att stå för trevliga semestrar i Hansastäder, alternativt billig vodka och trafficking, slår bokmässan i Göteborg ett slag för landets litteratur.- Den förtjänar verkligen det, säger förläggare Jonas Ellerström.Årets bokmässa har det föga populistiska temat estnisk litteratur. Efter satsningen på lettiska författarskap för några år sedan uppvaktade det estniska kulturdepartementet framgångsrikt mässan i Göteborg och har också sponsrat satsningen ekonomiskt. I mässkatalogen beskrivs esterna som ett poesitokigt folk. Poeter och författare debatterar och kommenterar dagsaktuell politik i tidningarna. Enligt den estniske författaren Emil Tode är lyrik för esterna vad fotboll är för engelsmännen.Stämmer det?- Man kan se poeter som läser på pubar, men kanske inte på fotbollsarenor, säger Karl Martin Sinijärv, estnisk TV-personlighet, kock, poet och ordförande i Estniska författarförbundet, tillika en av dem som kommer till Göteborg.Till onsdagskvällarnas högläsningar i Författarförbundets regi i Tallinn kommer drygt hundra personer, berättar han och jämför med en stor litteraturfestival i England där han såg Doris Lessing locka en skara på 300. När en ung poet som Kristiina Ehin läste högt vid universitet i Tartu fylldes salen för 900 personer utan vidare, berättar den svenskestniske översättaren Peeter Puide. Som en operastjärna
Kristiina Ehins kollega, poeten Doris Kareva, har en position som en operastjärna, enligt Puide. Doris Kareva, tillika generalsekreterare i Unescorådet, är i 50-årsåldern och en av de mest tongivande estinska poeterna i dag (översatt till engelska av presidenten Toomas Hendrik Ilves).Under Sovjetstyret var estniskan i sig en motståndsrörelse. Doris Kareva var en av dem som vare sig de ville eller inte hade förväntningarna på sig att mellan raderna uttrycka den frihetslängtan som ingen annan vågade eller kunde. - Poesin har alltid varit bra på att hysa mångbottnade budskap och under ockupationen var poesin den frihetens röst som fanns. Poeterna hade upplagor i hela Baltikum som ligger i linje med vad Jan Guillou och Stieg Larsson säljer här i dag. En diktsamling kunde gå ut i en förstaupplaga på 20.000 exemplar, säger förläggaren Jonas Ellerström. I dag kan radio, TV och mycket annat representera den friheten, men lyriken har ändå behållit mycket av sin position, menar han.Politisk exotism i Sverige
Ellerströms förlag ger ut nio estniska diktsamlingar i år plus ett estniskt temanummer av Lyrikvännen, vilket delvis är en följd av bokmässans Estlandssatsning.- De har en självständig och starkt lyrisk litteratur. Sedan tycker jag det finns ett starkt politiskt skäl också. Före revolutionen var de baltiska staterna uppärksammade i Sverige. Det fanns någon sorts politisk exotism: "titta vi har ockuperade länder så nära". Vi översatte deras litteratur. Mycket av det försvann efter revolutionen, när man inte kunde göra sig romantiska bilder om hemliga motståndsrörelser och så vidare längre, men det var ju då som Baltikum verkligen skulle behövt att vi visade vårt intresse.Den levande etniska folksångstraditionen har inspirerat de så kallade "etnofuturisterna", däribland Karl Martin Sinijärv. De tre unga poeterna Jürgen Roose, Kalju Kruusa, och peudonymen "fs" däremot skriver "något av betongpoesi", enligt Jonas Ellerström. De bor i Tallinns nya förorter, i ett samhälle där alla pengar verkar flöda ut ur landet.En mening på radio
Romanen Evighetsfällan, på svenska i höst, är poeten och författaren Eeva Parks svar på Lilja forever, om än inte lika nattsvart. Det år hon skrev den försvann 500 estniska kvinnor spårlöst.Hennes arbete sattes igång av en mening hon hörde på radio: "Min vän frågade om jag ville åka på en tur till Tyskland och sedan sålde han mig där".- Jag kunde inte få henne ur huvudet. Men det är en kämparbok. Jag vill skriva om en flicka som kom tillbaka, vad man kan göra med den här erfarenheten, hur hon ska överleva.