Ja, herregud. Melodisk hårdrock, lite tyngre än 80-talsglam men absolut ofarligt i jämförelse med 70-talsditon. Alltså, det är i det närmaste omöjligt att lyssna igenom den här skivan. Bara gruppnamnet får huden att krulla sig. Det är så dålig engelska att man dör: "Her feets/I love her dancing feets". Man får såna här gamla öststatsfördomar; ni vet, att det var förbjudet med engelska eller nåt. Eller att de går i typ femman. Men Vietcong Pornsürfers kommer från Falun, har coola artistnamn som Luft W. Affe och Teddy Bier och dessutom är de, enligt egen utsago, tillräckligt gamla för att hamna i fängelse. Så det finns inga ursäkter.
Men, de verkar inte vara såna som bryr sig om sånt. Dessutom skickar de med en gammal hederlig kassett, med omslag och label och allt, tillsammans med den obligatoriska hembrända cd-skivan. För de förutsätter ju kallt att recensenter av i dag inte har kassettbandspelare på kontoret. Och det har de ju alldeles rätt i. Och lite på det sättet är det med alltsammans. De kan inte förlora. Undertecknad däremot kan de mycket väl avfärda som grinig gammal gubbe. Och då är det ju 2–0 till dem. Men tar de sig till Luleå någon gång, det verkar inte omöjligt – de är inte bättre eller sämre än någon annan som spelar den här sortens musik, och alla turnerar de så ofta de bara kan – vill jag komma och kolla. Det blir roligt.