De gör konst av det vi andra slänger

Både Lone Villaume och Bettina Schori arbetar nämligen med återbruk. Vävnaderna är gjorda av cykelslangar och lamporna av kasserade propellrar, delar av sopmaskiner och elkablar. Just nu pågår arbetet med att färdigställa utställningen Återbruk på Konsthallen i Luleå. Där samarbetar sju konstnärer från Danmark, Island och Sverige. Den gemensamma nämnaren konstnärerna emellan är just återbruket, återanvändandet. - Vi var några danska konstnärer och konsthantverkare som började ställa ut tillsammans. Alla arbetade vi med vardagsmaterial, sånt som anses förbrukat, berättar Lisbeth Nordskov. Utbildad guldsmed
Själv är hon utbildad guldsmed "med ädla material". Framför sig på golvet har hon broscher tillverkade av spelmarker i olika färger, halsband i silver och eltråd, smycken gjorda av afrikanska fröskal där hon låtit smälta in guld och silver. - Det finns så många möjligheter i vardagsmaterial, det är fascinerande hur mycket man kan göra av det jämfört med de traditionella. Som Sara Engberg som låtit väva samman papper, annonstidningar från Danmarks stora matvarukedjor. I grunden finns mönster påverkade av den arabiska världen. Eller svenska Maria Lewis som gör fantasifulla halsband av vardagsföremål som ölburkar och konservburkar. - Jag bjöds in av det här gänget till en utställning i Köpenhamn och kände direkt att jag har mer gemensamt med dem än med andra silversmeder, säger Maria Lewis, som alltid gillat att jobba i udda material. Till Luleå har hon mest tagit med sig smycken, bland annat ett halsband av återanvänt tuggummi. - Det här ska mest ses som en fråga: Hur långt kan man gå, säger Maria Lewis, som säger sig ha någon slags punkinställning till sitt arbete. - Jag gillar det där med att ta det man har runt omkring sig och göra något eget av det. Men det som skiljer utställningen från många andra i samma anda är kanske framför allt hantverksskickligheten. Här är ingenting slarvigt genomfört, emellanåt tänker man hemslöjd. - Vi har alla arbetat med hantverk i många år och kommit till den nivån att vi kan styra materialet och inte tvärtom. Att arbeta med cykelslangar till exempel är ganska komplicerat och det gäller även för många andra av de material som vi har här, säger Lone Villaume. Själv kan hon aldrig gå in i en verkstad utan att se möjligheterna och hon, precis som de andra konstnärerna, har självklart också tankar kring miljön. - Det är väl en kombination av det där, både av materialens möjligheter och av miljömedvetande. Det är ju ingen hemlighet att vi slänger alldeles för mycket. - Sen rymmer ju föremål av den här typen också en massa humor i det att människor upptäcker saker, får syn på något. Det är också viktigt i konsten, säger Lone Villaume.