De dansar en sommar
Trots att de båda är norrbottningar träffades de för första gången i den samtida dansens huvudstad Bryssel. Där har Marina Palovaara från Luleå studerat på prestigefyllda P.A.R.T.S, där Marcus Baldemar från Kiruna just avslutat sitt första år. Han har sommarlov, borde kanske skaffat sig ett
arbete där han tjänat lite pengar. I stället valde han att åka till Luleå för att sätta upp en föreställning tillsammans med Marina Palovaara.
Om ett par veckor är det dags för
premiär för deras gemensamma
skapelse Candidas ögon, en dansföreställning som hämtar inspiration från
TV-serien 24.
- Något måste man utgå från när man skapar en dansföreställning och vi enades om att just 24 var en bra källa att hämta stämningar och rörelsematerial ur, säger Marina Palovaara.
Själv ligger hon bakom flera dansföreställningar i Norrbotten under de senaste åren. Förra sommaren arbetade hon tillsammans med Tomas
Hämén och Yessiqa Lövbrand fram verket Remiss som en del i Dans i Nords projekt Take off där utgångspunkten var att främja unga danskonstnärers möjligheter till eget utvecklingsarbete.
Även denna gång får dansarna ekonomiskt stöd av Dans i Nord för sin uppsättning och tillsammans med sponsring från olika företag har
Marina Palovaara och Marcus Baldemar möjlighet att betala för lokaler och teknik. Själva får de dock ingen ersättning mer än från biljettförsäljningen från två föreställningar.
- Jag lever på besparingar, men ville ändå göra det här eftersom det är bra för min dansutveckling, säger Marcus Baldemar.
Marina Palovaara har genom åren visat ett intresse för strukturer. Föreställningen Remiss gjordes till exempel för att utforska en dansimprovisation skapad av koreografen William Forsythe, som hon kom i kontakt med under sina år på P.A.R.T.S. En mycket strukturerad form av dansimprovisation där dansarna som utgångspunkt rör sig inom en strikt ram, en tänkt kub.
Det som verkade tråkigt i teorin
visade sig vara något helt annat på dansscenen, ett sätt för dansarna att tänka bort sina egna tankar om hur dans ser ut och i stället närma sig sitt eget muskelminne, vilket resulterade i dans som varken upplevdes som instängd, schablonartad eller styrd.
Den här gången kör de inte efter något särskilt koncept utan tar in rörelser som passar in, som hör till sammanhanget.
- Vi är lite olika i vårat sätt att arbeta, säger Marcus Baldemar.
- Marina är den strukturerade, gillar metoder och är mycket effektiv. Själv går jag mer på känslan, vad som känns bra och inte. Vill ha ett flow. Jag tror kombinationen är bra och jag har fått introduktion till nya sätt att arbeta på.
Hemma i Kiruna började allt med streetdans, ett intresse han ägnade sig åt tillsammans med sina kompisar. Efter gymnasiet sökte han sig till dans-akademins förberedande år i Umeå och senare tillbringade han ett år i Salzburg.
Streeten kommer alltid att finnas med i bagaget, även om han helt bytt inriktning mot den moderna dansen.
Minst två år ska han bo och studera i Bryssel, sen får han se.
- För en dansare i dag är det fristående projekt som gäller och därför handlar det mycket om att söka sig dit där jobben finns. Flest jobb finns i Europa i städer som Bryssel, Amsterdam och Berlin. Jag kunde gott tänka mig att komma tillbaka till Norrbotten,
åtminstone tillfälligt, om det dyker upp intressanta projekt.
Marina Palovaara bor numera i Stockholm och har eventuellt några saker hon inte vill tala om ännu på gång.
- Hittills har allt gått som jag drömt om när det gäller dansyrket. Jag har alltid vetat vad jag vill göra och har alltid lyckats uppnå målet. I det här yrket gäller det att kämpa, att drivas av sin egen vilja, därför är det viktigt att veta vad man vill kämpa för. Nu har jag
hållit på ganska länge och vet inte riktigt vad jag vill kämpa för och det är svårt, säger Marina Palovaara.
- Jag skulle kunna tänka mig att bo och arbeta här, det finns en del möjligheter men samtidigt ingen marknad. Bara det att man hela tiden måste förklara att man är dansare är svårt.
Candidas ögon kommer visserligen att ligga ute som ett möjligt erbjudande för arrangörer på olika utbudssajter. Men just nu är det bara två föreställningar som gäller, båda arrangerar de själva.
De har försökt sälja föreställningen till Kiruna, men ingen har visat något intresse.
- Streeten har ju gjort att många fått upp ögonen för dans och i Kiruna finns så många talanger och numera också en viss kursverksamhet. Men det räcker inte, man måste söka sig bort och vidare för att utvecklas, säger Marcus Baldemar.
- Men folk börjar att se möjligheter och kanske blir det bättre i framtiden.
Så jobbar vi med nyheter