Poeten David Vikgren har tilldelats Sveriges Radios lyrikpris 2011.
Priset har delats ut sedan 1958 och har gått till bland annat Nelly Sachs, Tomas Tranströmer och Ann Jägerlund.
- Jag är jätteglad över utmärkelsen och stolt över att ingå i ett sådant fint sammanhang.
Det är det andra stipendiet David Vikgren får under kort tid. I november tilldelades han 2011 års Adlerbertska konststipendium på 52.000 kronor som delas ut av sällskapet Gnistan med motiveringen: "David Vikgren hör till förnyarna av motiv och ton i den samtida lyriken. Hans författarskap har hittills resulterat i fem betydande verk, där det senaste och främsta är samlingen Folkmun".
När han igår tilldelades Sveriges Radios lyrikpris 2011 på 30.000 kronor var det en enig jury som utsett honom och någon motivering ansågs därför överflödig.
- Precis som för de flesta konstutövare ger pengarna förutsättning att arbeta med det jag gör. De ger mig tid, större utrymme och möjligheter att skriva och läsa, säger han.
Hur språket formas
Det var när David Vikgren flyttade från Övertorneå för gymnasiestudier i Luleå som han började skriva på allvar, då främst för teater.
- Teatern gav skrivandet en praktisk inriktning. Det gick att använda och gestalta texten på ett nytt sätt, en delaktighet kring texten som var inspirerande.
Sedan tidigare bar han på idéer kring skrivande och ett långtgående språkligt intresse, om hur man bygger och formar ett språk. Och det var genom sin vilja att formulera ett annat sätt att skriva han fann dikten och lyriken.
- Många tänker nog på lyrik och dikt som en smal genrebeteckning, enligt ett konventionstänkande, där dikt är lika med satsrader med ojämn högermarginal i en sorts lyrisk sångtradition.
- För mig är dikten i dag oändligt bred. Dikt och lyrik är snarare en undersökande form som ger ett befriande utrymme för utforskande av vad språk och litteratur kan innebära. En genre som utmanar snarare än bekräftar det jag tidigare sett och läst. Därför tycker jag att dikten ger ett sådant spännande utrymme i litteraturen.
Uppväxten i Övertorneå, där finskan och tornedalsfinskan präglat hans språkbruk tonar han ned. Han menar att den språkliga miljö han lever i nu i Göteborg är än mer utmanande.
- I en storstad finns hur många språk som helst och många språkliga utmaningar för den som är intresserad, säger han.
För språk intresserar honom eftersom vi organiserar vår värld utifrån det talade ordet.
- Ideologier, den diskurs vi befinner oss i definieras via språket. Genom språket upprättar vi vem vi är, vem de är och gör oss förstådda eller inte. Det obegripliga blir förståeligt.
På samma sätt är han fascinerad av de mellanrum som finns i språk. Gränslandet mellan ljud och musik, ord och språk.
- Exempelvis när är en röst bara ljud och när blir ljud till ord eller musik?
David Vikgrens senaste diktsamling Folkmun kom ut i januari och fick lysande recensioner. En samling med stark påverkan av den arabiska litteraturen, där han tagit avstamp i kulturkritikern och författaren Edward Saïds teser som han presenterar i boken Orientalism.
- Egentligen menar Saïd att engelsmännen konstruerade Orienten under kolonialtiden efter skönlitterära preferenser. En bild av orienten som lever än i dag.
När det är dags för David Vikgren att publicera sig igen låter han vara osagt.
- Jag skriver oavbrutet men kan inte säga när jag kommer ut med någon ny diktsamling. Jag arbetar i lite olika riktningar, säger David Vikgren.