Daredevil - en våghalsig film

Daredevil
Regi: Mark Steven Johnson
Extra: Kommentarer dvd

Kultur och Nöje2003-10-04 06:30
Mattias Barsk
Att vara superhjälte kan inte vara lätt. Och att göra filmer om superhjältar kan inte heller vara det. Jag kan tänka mig att när man gjorde Hulken ? den slutgiltiga uppgörelsen som ett slags slut på TV-serien med Lou Ferrigno som den gröna arga killen hade man betydligt många fler fantasier än man hade när man gjorde Daredevil. Den tesen kan verka aningen underlig då Daredevil och alla filmer som kommer nu är så fasansfullt fantasifulla att en serietidning känns verklig, men det är just det jag vill komma åt. Förr kunde man fantisera sig till vad Hulken skulle ta sig till, och hur det skulle vara att möta honom. Nu fattar man att det skulle vara en jädrans smärta att möta Daredevil (eller för den delen den belgian blue-liknande varianten av Hulken som i sommar visats på bio). <BR>Att återse den gamla hulken i DVD-utgåvan är något av en nostalgisk tripp i allt vad sent 1980-tal och skiftet till 1990-tal innebar. Höga förväntningar, och snart var ett nytt millennium vid dörren, allt var möjligt och det gällde att få människor att först se möjligheterna och inte begränsningarna. I dag verkar Hulken mest vara den största killen på ditt lokala gym. Jo, det är säkert. Om det sedan beror på att man säljer många ryssfemmor i Luleå eller vad det nu må vara, eller om det beror på att filmteamet castade fel person till huvudrollen låter jag bli osagt. Han känns verklig. Daredevil å andra sidan. Han är tretton år yngre Hulken, han är nästan blind och med sådant hörselsinne att han till en början lider men sedan lär sig utnyttja det som en fladdermus. Där är det så flippat och vridet, och hans motpart är en kvinna som är fager som förr så att ingenting lever kvar i fantasin. Allt är så konkret och varenda biobesökare förstår ungefär vilket arbete som krävts för att göra de enorma bearbetningarna i dator som är gjorda. Medan actionfilmer som Matrix Reloaded och Hero lånar från filmer om superhjältar som dessa, lånar Daredevil tillbaka en del och rör sig som en klassisk actionhjälte. Ni fattar. Cirkeln är sluten och det verkar inte kunna bli så mycket mer som är häftigt. Nu har jag förmodligen så fel att jag kommer kölhalas om fem år, men det är jag beredd på. <BR>Men filmen är helt okej, inte så mycket mer. Och att det trots allt känns okej är beroende på allt det extramaterial som bifogas i en egen skiva. <BR>Det är helt underbart att förkovra sig i all möjlig skit om den här filmen. Det är sant. Men mer än så lovar jag inte. Hulken från 1990 är minst lika roligt.<BR>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Kultur och Nöje
Norrbottens län