Där dansen står på egna ben

Sedan en dryg vecka finns nämligen koreografen och dansaren Linda Forsman på plats i byns skola där hon på uppdrag av Dans i Nord och Korpilombolo kulturförening arbetar tillsammans med några av eleverna i ett projekt som kommer att resultera i en liten föreställning under den pågående Nattfestivalen. Med sin rutin och långa erfarenhet tvekar hon inte när hon får frågan om att skapa dans utifrån texter skrivna av Ann-Katrin Tideström, som bett några Korpilombolobor berätta om en plats eller en väg som betyder särskilt mycket för dem. Texterna finns tryckta i ett litet häfte och tanken är att det en dag kanske blir en bok. Under Nattfestivalen blir det nu en dansföreställning, där Ann-Katrin Tideström läser texterna, Linda Forsman dansar och Anton Raukola spelar dragspel och kantele. Men det hela kom som sagt var lite plötsligt och danskläderna har Linda Forsman lämnat kvar hemma i Stockholm. Hädanefter tänker hon alltid slänga ner dem i väskan när hon ger sig ut i landet. Man kan ju aldrig veta vad som väntar. Ut på turné
Så sent som i oktober satte Linda Forsman tillsammans med sin ständige samarbetspartner konstnären Lou Lundqvist upp dansföreställningen Tres voches - Dances for angels på Moderna Dansteatern i Stockholm. En av de fem dansarna var Lisa Hennix och förhoppningen är att kunna ta föreställningen ut på turné i landet så småningom. Tillsammans med Lou Lundqvist driver Linda Forsman sedan slutet av 1980-talet Korda Art Productions och förutom egna dansproduktioner arbetar hon både som danslärare och koreograf över hela landet. En inspiratör som vet att närma sig både proffs och amatörer, barn och vuxna. Själv visste hon redan som mycket liten att hon skulle bli dansare. Och där i Dalarna och Gästrikland där hon växte upp fanns faktiskt möjligheten, om än i liten skala. En av alla dessa dansentusiaster som reste många dagliga mil för att lära barn och ungdomar dansa hette Loffe Björklund och kom från Gävle. Honom träffade jag själv under flera år varje onsdagseftermiddag för dansträning i godtemplarlokalen i Arbrå, där han vände på bänkarna och gjorde ryggstöden till balettstänger för små flickor att träna de klassiska positionerna vid. 15-20 mil söderut var Linda Forsman en av hans elever. Som vuxen hisnar tanken-hur i hela friden hann han med alla? Revolutionerande upplevelse
-När jag var 16 år ville jag dansa på riktigt, sökte in på Balettakademien och kom in direkt, berättar Linda Forsman, som så småningom sökte sig vidare till New York och studier för Merce Cunningham. -En revolutionerande upplevelse!
I Sverige fanns bara dansteater, musikaler och showdans, men i New York mötte jag för första gången dans som konstform. Tillbaka i Sverige igen blev hon senare en del av dansgruppen Vindhäxor tillsammans med bland annat Eva Lundqvist och Christina Caprioli. -Jag jobbade med Eva i tio år och den särskilda teknik Vindhäxor utvecklade ligger fortfarande till grund för mitt arbete, säger Linda Forsman. -För mig är dansen någonting i sig själv, den har sin egen klang, rytm, struktur och form. Som musik. Dansen föreställer inte, den är sitt eget uttryck, är flöde och energi. Jag tänker mig dansen som natur, den talar om människans ursprung och till varandra och jag vill att min dans ska väcka tankar kring hur vi lever, både i relation till natur och till människor. Linda Forsman arbetar alltid fram sina koreografier i tystnad. Först senare lägger hon till musiken. I tystnaden kan hon och hennes dansare lyssna in sin egen kroppsrytm och stämning. Lek och improvisation
Med eleverna i Korpilombolo jobbar hon i "olika byggstenar". Arbetet utgår från lek och improvisation, men hon låter också dansarna prova några av hennes egna rörelser. -Vår lilla föreställning bygger vi tillsammans, formen avgörs av det material jag får in. Men de flickor jag arbetar tillsammans med här i Korpilombolo har lyssnandet i sig, det verkar så naturligt för dem och det är ovanligt att barn kastar sig in i arbetet så utan förutfattade meningar som de gör här. Det är en upplevelse i sig, säger Linda Forsman. Med sig i Korpilombolo har hon dansaren Patrik Häggström från Luleå och utanför skoltid bjuder de in till workshop för intresserade bybor. På gymnastikgolvet leder de improvisationer och lekar. -Jag har ofta något som brukar kallas "danslust" ute i skolor runt om i Sverige. Dansen har betytt mycket för mig och det är naturligtvis något jag vill förmedla till andra. Jag tror det är viktigt att barn själva får vara kreativa, men det är också viktigt att någon gång i livet få se dans. Det är ju inte så där alldeles självklart hur man ska bete sig som publik heller, det måste man också få prova på.

Där dansen står på egna ben

I Korpilombolo finns möjligheterna. När dansaren Lisa Hennix från Luleå inte kan resa dit som planerat och genomföra dansföreställningen Platser och vägar i våra hjärtan, finns hjälpen närmare än man kan tro.