Dansbandsdans utan glitter
"Du kommer att dö, tack, farväl och adjö". Dansbandsmusikalen Gråt inga tårar vänder in och ut på gamla texter och gör dem osentimentala.
DU SKA DÖ. Ensemblen för fram ett dystert budskap till Margareta Gudmundssons rollfigur. Från vänster syns Lisa Hennix, Jonatan Lundberg, Mikael Odhag och Therese Lindberg.
Foto: Håkan Gidlöw
I en annan scen ska en man lämna tillbaka en hushållsapparat till en bekant kvinna. De börjar tala om dansbandsmusik och hon säger att hon inte gillar den. Mannen replikerar snabbt att han gillar både dansbandsmusik och 10.000-bitarspussel. Sedan bjuder han upp henne till en avancerad bugg som blir till en stiliserad kärleksförklaring. För manus står Luleåfödde Rasmus Lindberg medan teaterns Martin Sundbom skrivit musiken. För regi och koreografi svarar Kajsa Giertz. Hon började för övrigt sin karriär som dansare, blev sedan koreograf, regissör och teaterchef. Nu är hon frilansande regissör och koreograf. Förra våren ansvarade hon för koreografin till operan Livläkarens besök på Det Kongelige i Köpenhamn. I höstas regisserade hon Carmen på Malmö stadsteater. Men arbetet med finkultur till trots har hon intresserat sig för dansbandskulturen. - Det handlar om en folklig och samtidigt bespottad kultur som fascinerar mig. Dansbandslåtar innehåller texter som talar om att man bara kan få lycka genom andra människor, säger Kajsa Giertz. Överlycklig
Hon säger att hon blev överlycklig när hon fick höra att Rasmus Lindberg skulle skriva en musikal om just dansband. Hon accepterade direkt erbjudandet från Norrbottensteatern att regissera den blivande musikalen. - Vi satt tillsammans, jag, Rasmus och scenografen Sven Dahlberg, och diskuterade fram och tillbaka vad vi skulle göra. När vi kände oss färdiga började Rasmus Lindberg att skriva. Hon talar om de budskap som dansbandslåtar som De sista ljuva åren förmedlar. Om hur människor ska leva. I det sammanhanget talar Kajsa Giertz om hur dansbandskulturen var heteronormativ till dess att medlemmar i Barbados kom ut ur garderoben. Det är också något som tas upp i musikalen - Jag har blivit nostalgisk när jag arbetat med musikalen eftersom jag växte upp med Svensktoppen. Inget förlöjligande
Regissören säger att hon och ensemblen haft ett klart mål med musikalen: dansbandsmusiken ska inte förlöjligas. - Vi har inga glittriga kostymer - det här ska inte bli Black Jack III. I stället försöker vi undersöka och förmedla det existentiella, säger Kajsa Giertz. Till sin hjälp har hon skådespelare, musiker och dansare. Och scenografen Sven Dahlberg. Han är namnkunnig och svarar bland annat för scenografin till Familjen som just nu spelas på Göteborgs stadsteater. - Min ambition är att skapa ett danskompani av ensemblen. På det sättet får publiken respekt för dem och det de gör. - Just därför uppträder samtliga skådespelare och musiker i kostymer och inte de glittriga kostymer som är mer regel än undantag bland dansband.
Så jobbar vi med nyheter