Dans i pedagogiskt format

I många år har Hans Eriksson arbetat som danspedagog ute på skolorna i Norrbotten. Lärt barn att dansa, men kanske framför allt leka kring dansen.

Foto:

Kultur och Nöje2007-10-03 01:45
Marianne Söderberg
Nu har han satt samman Ormen är lös – ett pedagogiskt material för lärare i lågstadiet och en guldgruva för den som vill kunna sätta igång  med att leka danslekar, dansa, sjunga sånglekar och klapplekar. Förutom en bok, ingår också en CD med musik och en film där ban i åldern 6 till 10 år utför de danser och lekar som beskrivs i boken.
- Min ambition är att allt ska vara så enkelt och åskådligt som möjligt. Lärarna ska kunna se på filmen, spela musiken och läsa den mycket enkla och raka texten, jag vill att tröskeln ska vara låg in till dansen, det ska inte kännas krångligt, säger Hans Eriksson. Lekar i centrum
Därför har han medvetet valt bort alla kulturhistoriska bakgrunder. Här är det danslekarna som står i centrum. - Repertoarvalet utgår indirekt från barnen. Jag har jobbat så länge ute i skolorna och sett vad som fungerar och vad som inte gör det. Dessutom har jag utvecklat vissa danslekar med lite nya moment, gjort dem roligare. Men man kan väl säga att boken och filmen innehåller barnens egna favoriter. Ormen är lös är ett samverkansprojekt mellan Dans i Nord och Luleå Kulturskola och finansieras bland annat av länsstyrelsen med hjälp av EU-medel. Under flera år arbetade Hans Eriksson ute i skolorna anställd av Luleå Hembygdsgille. Men efter att de statliga pengarna för olika projekt ute i skolorna drogs in för drygt tio år sedan finns inte längre de möjligheterna. - Behovet och intresset finns, men pengar saknas, säger Hans Eriksson, som under det senaste året vikarierat på Luleås Kulturskola. Där har han samarbetat med mediepedagogen Sven Nordström som fotograferat och filmat danserna och lekarna. Många fördelar
- Det finns många fördelar med att arbeta med den folkliga sången, dansen och leken med barn. Dels bjuder den på bus, men också på vila. Man får hoppa, studsa, springa, klappa och kramas. Det är en social träning, inte minst mellan pojkar och flickor, det är rörelse -något som ofta efterfrågas i dag - och det är framför allt en enorm glädje. - Och det vet vi ju att om en grupp har väldigt kul tillsammans respekteras också individerna. Det blir en slags försäkran om demokrati, också det en viktig fråga i skolan i dag, säger Hans Eriksson. Själv fastnade han för dansen redan som lite pojke hemma i Råneå. Han såg Fred Astaire dansa på film och förbannade sitt öde att vara född i Råneå och inte i en storstad. Där hade han kunnat få lära sig dansa, det kunde han inte hemma. I stället blev det idrott, men vid dryga 20 snörde han på sig dansskorna som i hans fall inte bara är de folkliga utan också elegantare saker för tango, czardas och flamenco, eller andra för foxtrot, bugg och till och med hiphop. Det sistnämnda har han slutat med och flamencon har han lagt ner. - Ett liv räcker inte riktigt till för alltför många avancerade danser, det kräver enormt mycket träning att bli bra. Jag har gått massor av kurser i mitt liv och dansat tusentals timmar. För mig har det alltid varit viktigt att inte bara nosa på en dans utan jag har alltid övat och lärt mig ordentligt. Men när det gäller dans med barn har han en annan inställning. Där betonar han leken och det lustfyllda. - Jag har visserligen tagit med danser i Ormen är lös, men det är mest för att lärarna tycker att det är roligt att kunna öva in en dans för avslutningar och olika uppträdanden. Men att börja arbeta med barn genom att dra i dem som nickedockor och visa hur det ska göra fungerar inte så bra. Med barn måste man alltid börja i glädjen i rörelserna.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!