Inför årets Nobelprisutdelning har Svenska Akademien särskilt bett de amerikanska universiteten om nomineringshjälp. Om Akademien verkar ha problem med USA har också vissa delar av USA problem med Akademien. Efter fjolårets Tranströmerskräll kom den hårdaste kritiken från ansedda New York Review of Books. "Behöver vi Nobel?" löd rubriken till ett långt, eldigt blogginlägg skrivet av författaren Tim Parks.
Valet av en inhemsk svensk poet som skrivit lagom många dikter var egentligen precis vad man kunde förvänta sig av Akademien, menade Parks. Det orimliga, enligt honom, är att aderton personer från samma land förväntas greppa hela världslitteraturen, alla författare och alla språk.
Ett år senare vill Tim Parks varken lansera några favoritförfattare eller låta sin läsning styras av internationella litteraturpriser. Han vägrar köpa tanken på att enskilda författarskap automatiskt äger en universell giltighet.
"Med den internationella romanen blir verket lösgjort från varje lokal och nationell förbindelse, det svävar omkring i världsrymden där det tenderar att bli ännu en mer eller mindre sofistikerad handelsvara", skriver han i ett mejl.
Bättre än den amerikanska
Men alla kritiker i amerikanska tidningar tar inte lika lätt på valet av pristagare som Tim Parks. Om Tranströmer inte väckte någon upprördhet på andra sidan Atlanten gjorde Horace Engdahl det några år tidigare. I en intervju med nyhetsbyrån AP 2008 förklarade Engdahl den europeiska litteraturen överlägsen den amerikanska.
- USA är för isolerat, för inskränkt, tyckte den dåvarande ständige sekreteraren, som även var kritisk mot att de amerikanska författarna, enligt hans tycke, är för känsliga inför sin egen masskultur.
Engdahl mötte hårt motstånd hos såväl amerikanska som europeiska kritiker. Inför årets nomineringsprocess femdubblade Svenska Akademien utskicken till universitet i USA.
Ändå är åtgärden inget desperat rop efter hjälp med den amerikanska litteraturen utan enbart en rutinmässig uppdatering av adresslistorna, enligt Peter Englund.
"Det hela är inte vidare dramatiskt - och har inget att göra med den där gamla saken mellan min företrädare och vissa media i USA", svarar han i ett mejl.
Färre rent litterära
Vilka amerikanska författare är det då som kan gå Akademien förbi? Inte många, enligt Jonas Axelsson, förlagschef på Bonniers. USA har väldigt många bra genreförfattare i det som brukar kal-las "popular fiction", men färre rent litterära, framhåller Axelsson, vars egna Nordamerikanska Nobelfavoriter stavas Alice Munro, Anne Carson, Philip Roth och Cormac McCarthy.
Den amerikanska novellisten Lydia Davis har liksom Horace Engdahl europeiska författare närmast hjärtat, men en amerikansk Nobelkandidat urskiljer hon med bestämdhet: John Ashbery, stilbildande och surrealistiskt intresserad poet, även kallad "modernismens Doris Day". Liksom många amerikanska författare använder Ashbery populärkulturen på sitt högst personliga sätt.
Lika bestämd i sitt val är Lydia Davis landsman och kollega Jeffrey Eugenides:
- Alice Munro från Kanada. Det hon har åstadkommit med novellen är faktiskt häpnadsväckande. De flesta av hennes noveller innehåller lika mycket som en roman. Hon förtjänar verkligen ett stort pris som det här.