Crash är en skrämmande bra film

Crash
Filmstaden
Regi och manus: Paul Haggis
Foto: J. Michael Muro
Musik: Mark Isham
Skådespelare: Sandra Bullock, Don Cheadle, Matt Dillon, Brendan Fraser, Terrence Howard, Chris ?Ludacris? Bridges, Thandie Newton, Ryan Philippe, Larenz Tate, William Fichtner, Michael Péna, med flera
5 kurirer

Kultur och Nöje2005-10-28 06:30
ROLF NILSÉN
<br>Lita på mig när jag hävdar att det är så här:<br>Crash är en MYCKET bra film; men nej, det räcker ändå inte och då måste det bli så här i stället:<br>Crash är en SKRÄMMANDE bra film. En av årets fem bästa hittills. Tveklöst.<br>Paul Haggis, som skrev manus till Clint Eastwoods film Million Dollar Baby, har här skapat en handfull berättelser som gradvis legeras in i varandra och vid filmens slut framstår som en enda solid helhet.<br>Ungefär som i Robert Altmans Short Cuts då? Ofta imiterad, men aldrig överträffad.<br>Ja, ungefär. Men vid detta ?ungefär? både börjar och slutar parallellerna med Short Cuts.<br>Det som Haggis (både manus och regi) har gjort är att sy ihop ett filmiskt lapptäcke, där beståndsdelarna har att göra med den sortens vardagsrasism som inte ens de som utövar den egentligen ägnar så värst många tankar; den bara finns där och den tar man till när så känns lämpligt. Utan att ägna den någon eftertanke alls.<br>Vardagsrasism, alltså. Samt fördomar. Etniskt betingade sådana. Generationsinympade sådana. Den sortens fördomar som man får i sig redan med bröstamningen och som man sedan aldrig blir av med. Vit-mot-svart och svart-mot-vit och svart-mot-svart och vit-mot-vit och svart-mot-gul och gul-mot-svart och-så-vidare. I all oändlighet, amen. <br>Haggis sprider ut sina vinjetter; samtliga utspelande sig i ett vinterkallt, med diverse julgranar försett och genomgående mörkt Los Angeles, där ett antal människor genomför sina närmast ödesdigra manövrer. Under ett dygn i sina respektive liv.<br>Och det som Haggis åstadkommer här är ? genomgående helt virtuost, enormt berörande och även så bräckligt skört så att det känns som om de situationer som skissas fram hela tiden riskerar att splittras i miljarder små flisor. <br>Ur den aktningsvärda ensemblen kan kanske allra främst nämnas Don Cheadle, som en cynisk kriminalare; Matt Dillon, som en tanklöst rasistisk patrullerande polis, som tar hand om sin av urinvägsinfektion drabbade gamle far samt Brendan Fraser, i rollen som Los Angeles avmätte distriktsåklagare.<br>Men samtliga närvarande bär fram en särskild sorts karisma, som definitivt är mindre vanligt förekommande generellt sett, och i sin tur beror väl detta på att Paul Haggis har erbjudit dem ett mycket intressant manus att arbeta med samt skapat rollkaraktärer som känns lika fast som cement.<br>Crash är den sortens filmiska palett som det känns som en vitaliserande mirakelkur att få ta del av.<br>Ett tjugotal karaktärer samsas om utrymmet och ? faktiskt! ? handlar det till sist också om en sorts försoning.<br>En film som det känns som en nödvändighet att medverka till att så många som möjligt tar sig i väg och upplever.<br>Ett självpåtaget uppdrag, som härmed har genomförts.<br>Som sagt var: SKRÄMMANDE bra.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!