På sin tolfte skiva går Leonard Cohen ibland så lågt ner att rösten nästan brister. I stället för att pratsjunga sjunker han till botten av sitt fortfarande djärva register.
77 år fyllda musikdiktar han som tidigare om åtrå, död och förlåtelse. Men han gör det med en starkare betoning på försoning och nåd, med låtar som Amen och Healing, och på en skiva som hade kunnat heta Mercy om inte ordet redan varit så musikaliskt ockuperat.
Ett par av låtarna framförde han redan under sin senaste och oefterhärmliga världsturné (247 konserter under två år med en 75-årig musikpoet som efter tre timmars spelning hoppstegade av scenen i Globen). Med sig från turnén har han också de sublima systrarna Hattie och Charlie Webb vars röster han låter både ackompanjera och ta vid.
Leonard Cohens absolut största hits finns förmodligen på hans tidigare skivor. Men Cohen förblir just Cohen även på sin tolfte skiva. Det räcker fint.