Charmfulla ögonblick

Norrbottens-Kuriren har lyssnat till den nya radioföljetongen Gudmorsresan.

Kultur och Nöje2005-10-31 06:30
Gudmorsresan ? En radioföljetong i tre -delar <BR>Manus och regi: Fanny Danielsson Sara: Sara Falck Fia: Fia Falck Gudmor: Annelie Olsson <BR>Berättare: Fanny Danielsson <BR>Övriga roller: Eva Marie Svensson, Roland Wallström, Tore Persson, mfl. <BR>Musik: Hans Ljungberg <BR>Ljuddesign: Kalle Andersson <BR>Producent: Ingela Lekfalk <BR>Urpremiär: 31/10 ? 2/11 <BR><BR><BR>Klockan 16.33 i P4 (över Norrbotten)<BR>Den nya följetongen från barnradion i Norrbotten är faktiskt lite trög. I det första avsnittet, som sänds i dag på eftermiddagen, reser Kirunatjejerna Sara och Fia iväg för att hälsa på sin gudmor. Gudmor Annelie har grisar, kor och en ny bebis där hon bor nånstans på landet i södra Sverige.<BR>Hela den första delen går sedan åt till att åka landsvägsbuss. Lika tröttande i radio som i verkligheten.<BR>Då är avsnitt två och tre mer spännande. Annelie kommer inte och möter när Sara och Fia kliver av bussen mitt på vägen i Ingenstans, eller Eriksta som det heter. Och det är ju lite läbbigt oavsett om man är stor eller liten.<BR>Dessutom, när flickorna på egen hand tagit sig till hem till Annelie, dyker en liten figur med trassligt hår upp. Hon visar sig knycka bebisens nappar och riva sönder julkort.<BR>Men Danielssons gestaltning av sin idé är tyvärr inte helt igenom säker. Mycket av replikerna och ljudillustrationerna måste därför förklaras.<BR>Berättaren, som görs av Danielsson själv, har därför en dominerande roll i serien. Detta är nu inte själva problemet; en stark berättare och många enkla vardagligheter kan vara viktiga ingredienser om lyssnarna är riktigt unga förskolebarn, utan att historien skulle ha behövt något mer. Jag saknar en undertext som kunde bära vardagsberättelsen och stödja det magiska. Inte heller tycker jag radiomediet utnyttjats på en särskilt inspirerat sätt.<BR>Åskan låter faktiskt riktigt plåtigt.<BR>Nej, hur jag än lyssnar förblir Gudmorsresan en jaha-berättelse med vissa charm-ögonblick. Sådana som när manusförfattaren håller balansen i sina liknelser och låter ?grönt som ett sommarträd? undslippa sig. Eller när vi får höra Saras lilla kärlekssång till sin pojkkusin. Den är riktigt fin. Skulle till och med kunnat ha varit en av Tomas och Jujja Wieslanders leksånger från 1980-talet.<BR>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!