OK: det dröjde till det andra (och allra sista) extra-numret innan "just den" låten med Docenterna anlände: Bakom mina solglasögon.
Och inte för att det var något större läge för solglasögon just då, när augustimörkret hade överfallit oss, men detta är ändå gruppens emblematiska signaturlåt och det vore tjänstefel av dem att inte spela den.
Men efter en kavalkad av allehanda ljuvliga, lekfulla och smakfullt charmiga poplåtar av klass så nådde ändå sångaren Joppe Pihlgren, gitarristen Jon Jefferson Klingberg och de andra i gruppen fram till den. Och publikmängden nere vid Strandscenen brast ut i ett oförställt innerligt jubel.
För länge sedan hette det här bandet Docent Död, men de justerade namnet för åtskilliga år sedan och är nu inne i en ny andning, där låtar som Dags att bli hög och Vanligt folk elegant samsades med gamla fina favvos som Söderns ros (med gästinsats-sång av Birgit Bidder) och Bensin i blodet.
Hur kul som helst, alltså. Och popens oemotståndliga smällkarameller erupterade ljudligt hela tiden.