Idag är det lika naturligt att äta en hamburgare och att se en Hollywoodfilm där det röks cannabis, som det var att äta raggmunk och se på Åsa-Nisse under 1960-talet. Det amerikanska kulturinflytandet är stort, hur stort, och vad det kan innebära, har många inte insett. När Johan Anderberg i Cannabusiness berättar om den cannabisvåg som sveper över i stort sett hela västvärlden lyfter han, bland mycket annat, fram utvecklingen i Förenta staterna.
I Kalifornien, där medicinsk marijuana redan sedan tidigare är tillåtet och skrivs ut för allt från mensvärk till migrän, genomfördes 2010 en omröstning om huruvida man borde legalisera drogen helt och hållet. Svaret blev nej, men det betyder inte att förbudsmotståndarna gett upp. Om man lyckas lär cannabiskulturen förmodligen spridas ytterligare.
Amerikanskt tankegods kommer sen länge drivande som flyttimmer över Atlanten, för att sedan sköljas upp över de europeiska kusterna. Även i Holland är "medicinsk marijuana" tillåtet och diskussionerna runt legalisering både där och i Danmark liknar de som pågår i Kalifornien. I Sverige finns en lobby som vill se cannabis tillåtet men ännu så länge är anhängarna få.
Argumenten för legalisering är ungefär desamma var i världen Anderberg än sätter ner sin journalistiska spade. Det handlar om att få ett "renare" cannabis befriat från farliga gifter. Om att sluta lägga viktiga polisresurser på att jaga dem som använder det. Om att sluta förse kriminella organisationer med pengar. Och, inte minst, om att vända polisens utgifter till jobbtillfällen och skatteinkomster.
Att legaliseringsdiskussionen dyker upp just nu kan både ses som en del i en liberaliserings- och avregleringstrend, men också som en följd av den ekonomiska kris västvärlden hamnat i. Det handlar helt enkelt om att spara pengar.
Anderberg gör gärna jämförelser med alkoholen, och politiken som omgärdar den. Bland annat diskuterar han, utan att redovisa något entydigt resultat, om cannabis verkligen är farligare. Risken för att dö av det tycks i alla fall vara mindre. Men det är förstås fullt möjligt, vilket Anderberg också gör, att diskutera om alkoholens risker blir större just för att den är laglig och används av så många fler. Alkohol är en etablerad del av vår kultur, vi har den omkring oss på restauranger, i hemmen, i tidningarnas reklamannonser. Vad som skulle hända om cannabis fanns tillgängligt, och marknadsfördes, i samma utsträckning står skrivet i stjärnorna. Men att både bruket och missbruket skulle öka är ingen djärv slutsats.
Tyvärr ser vi redan nu tecken på att allt fler unga börjar röka cannabis. Studier visar att ungefär 28 procent av tonåringarna i svenska storstadsområden har provat. Alla blir förstås inte beroende, men ju fler som testar desto fler får också problem med drogen.
Helt klar över Anderbergs intention med boken blir jag inte. Han säger sig vilja berätta om en växt och varför dess livsförutsättningar förbättrats i Sverige och andra länder. Det känns som en halv sanning. Mellan raderna anas också viljan att nyansera en debatt, att ifrågasätta den svenska drogpolitiken.
En debatt ska föras sakligt så långt är jag med, att måla fan på väggen lönar sig sällan. Tvärtom är det de verkliga farorna, inte de inbillade, som måste diskuteras. Däremot tror jag inte på någon legalisering, om Anderberg gör det vet jag inte, hans ståndpunkt blir aldrig helt tydlig.