Calango - en mental vitamininjektion

Gruppen Calango består av idel namnkunniga musiker från Luleås musikelit och kvällens spelning var deras första för i år. De har spelat tillsammans sedan 2006 och hade sitt första framträdande ett år senare. Hela sällskapet har på ett eller annat sätt anknytning till brasiliansk musik och att det är en gemensam passion går inte att ta miste på. Detta är rätt och slätt brasiliansk populärmusik som griper tag i en från den allra första takten, vilket också visade sig på dansgolvet. Calangos repertoar innehåller både välbekanta låtar såsom Deidres Samba, Sao Nossas Coisas och Tristeza (den sistnämnda heter Teresa på svenska och förknippas troligen mest med Lill Lindfors.), men självklart också ett rejält knippe bitar som sällan eller aldrig når vårt medieutbud, men som i Brasilien räknas som klassiker. Förutom de gängse instrumenten elbas, trummor, gitarr och saxofon hanterar orkestermedlemmarna lika imponerande och skickligt de nödvändiga och speciella speldonen surdo, en stor bastrumma som hängs runt halsen, tambourim, en brasiliansk tamburin, ripinique, en dubbeltrumma och stränginstrumentet cavaquinho, som helt enkelt kan liknas vid en liten gitarr. Bara musiken i sig är påträngande och engagerande, och när den framförs med den trovärdighet och känsla som Calango förmedlar lämnar den knappast någon oberörd. Aron Tideström och Viktoria Norén kompletterar varandra och trollbinder båda publiken med sina övertygande tonsäkra och skolade röster. Stämningen steg vartefter kvällen led och efter tre timmar, inklusive tre pauser och ett framträdande av Hus-kören, som flankerad av Calango också den höll sig till de latinamerikanska tongångarna, avslutades konserten med den intensiva Juliana, så medryckande att nog ingen kunde hålla kroppen stilla. Efter ett extranummer var det dock obönhörligen slut. En konsert med Calango är en mental vitamininjektion och efter en kväll som denna kan man inte känna annat än glädje.

Calango - en mental vitamininjektion

Så gjorde sommaren entré också i Norrbotten, och vad kan vara en bättre avslutning på en dallrande het dag om inte en brasiliansk afton?