Sparsmakat, nedtonat och befinnande sig i den tradition som etablerades av tidigare plattor som Nebraska och The Ghost of Tom Joad är Bruce Springsteens senaste, Devils and Dust, inte sällan ? en förunderligt karismatisk platta.<br>Springsteen spelar inte solo här, utan har hjälp av studiomusiker som basisten Brendan O?Brien, trummisen Steve Jordan, den bakgrundsdoande frugan Patti Scialfa samt i den senare kapaciteten även Soozie Tyrell, som han jobbat med tidigare. På en enda låt, Long Time Comin?, förekommer det en E Street Band-medlem. Danny Federici på keyboards.<br>Devils and Dust är en genomgående akustisk affär, men det betyder förstås ändå inte att den stundtals svänga på något annat än ett djupt betryggande sätt.<br>?I got My Finger on the Trigger but I don?t know Who to Trust? sjunger Springsteen hest och insisterande inledningsvis i titellåten. Men på honom kan man förlita sig. Inget snack om något annat.<br>I högre grad än på många ordinarie plattor är det den episkt historieberättande amerikanen Bruce Springsteen som framträder här.<br>I sånger som titellåten, All the Way Home, Reno, Long Time Comin? och, kanske allra mest pregnant och särskilt, i kärvt Cormac McCarthy- och James Crumley-inspirerade ödsligheter som Black Cowboys, Silver Palomino, The Hitter och All I?m thinkin? about.<br>Sångerna har en skenbart enkel struktur, men innehåller atlantiska oceaner av känslor, smärtor och erfarenheter. Springsteen sjunger texterna med karg och ödsligt dröjande stämma. Det är sällan fråga om något större jubel eller om någon mera ihållande form av glädje; mera då om registrerade grubblerier, som ändå inte förvandlas till några privata funderingar ? nej då, Springsteen håller både kollen och balansen och säkrar allmängiltigheten i sitt material på ett helt betryggande sätt.<br>När han i mycket av innehållet på den förra plattan The Rising tolkade sorgen och frustreringen efter 01/9/11, så sjunger Springsteen den här gången om oförlösta känslor, kvinnors dofter, en alltför många gånger utslagen gatuboxare och om en palomino-häst i Texas och en 13-årig grabb.<br>Själv lyssnar jag väldigt gärna och tvekar inte alls när jag påstår att flera av de här sångerna kommer att fogas till Springsteens eviga kanon, om inte allt för lång tid.<br>De är av den kalibern, en majoritet av de ovan nämnda sångerna.<br>?We´ve Got God On Our Side We´re Just Trying To Survive?, som Springsteen också förklarar vad det handlar om. I en annan vers av Devils and Dust.<br>
