Brott i ett tyst och ödsligt land

Erik Winter och hans poliskollegor i Göteborg fortsätter att utforska brottets fysionomi. I Vänaste land, den åttonde kriminalromanen i Winterserien, målas en dyster och ödslig bild av vårt svenska krackelerade folkhem.
Det börjar med ett trippelmord i en liten närbutik i Hjällbo, en av de göteborska förorterna med nästan mytiska namn; Hammarkullen, Angered, Bergssjön. Monument av utanförskap, besjungna och beskrivna många gånger förr.
Det som möter Erik Winter är en massaker.
De tre offren är afrikaner, deras ansikten är bortskjutna. Ett vittne har hört tunna steg försvinna i natten. Det som sedan behärskar både verkligheten och brottsutredningen är tystnad. Ingen pratar, de kriminella gängen, grannarna, släktingar, ingen vet något. Det är en isande bild av avgrunderna i det svenska samhället som Åke Edwardson visar fram.
Erik Winter rör sig på främmande mark, men tar hjälp av Brorsan, en förortspolis som själv rör sig i det tysta gränslandet bland höghusbetongen, gängen och till slut börjar tystnaden tala. Vänaste land upp på jord,din himmel, dina änger gröna, är ett hån för alla de som lever som främlingar i ett hårt segregerat land.
Den här Winterdeckaren visar upp ett monumentalt utanförskap och en ödslig vardag för de flyktingar som lever i tystnaden. Då och då kommer mördarens röst in och i den berättelsen finns bara förnedring, rädsla och minnen från ett namnlöst ökenlandskap där mördaren impregneras med skräck. Resan till räddningen i Norden, den som skulle befria, blir i stället till en ny fångenskap.
Åke Edwarson visar upp ett annat Sverige, skiktat, sårbart, otryggt.
Den tystnad som härskar i boken är skickligt och konsekvent beskriven. Erik Winter och hans kollegor rör sig verkligen i ett främmande land. Därför blir Vänaste land också mer än bara en svensk kriminalroman bland andra.
Det känns som en mycket politisk kriminalroman, men utan slagord och platta analyser. Det väna landet står naket, rått och oskyddat framför läsaren. Lösningen på just dessa brott finns, men tryggheten är ändå långt borta.