Hundkäxen står höga längs vägens kanter i Sjulnäs. Strax innan bron över Lillpiteälven, på höger sida, hänger skylten kvar på det som en gång var P. Öhlunds garfveri. Verksamheten upphörde 1976. Men släktingar till siste ägaren återfinns i inte så långt härifrån. I Bölebyns garveri vid Piteälven håller de småindustritraditionen levande.<br>Närheten till vatten förenklar arbetet inte bara för garvare. Irene Johansson är född här och har levt hela sitt liv i gården vid brofästet. Hennes vattenvärmare står nere vid älvkanten där hon varje sommar borstar sina trasmattor för att sedan skölja dem i Lillpiteälven.<br>Bad i älven<br>Den gamla fackverksbron har lockat många till att klättra och balansera på stålbalkarna. Vattnet i älven är varmt en sommar som den här och några barn står på händerna i vattnet uppströms bron. Irene Johansson kan inte dra sig till minnes några allvarliga olyckor.<br> ? Jag har bara hört om den treårige pojken som drunknade här i slutet av 1800-talet.<br>Slitbanan är av plank och går man över bron är man plötsligt i en annan by, Roknäs. Där vittnar den gamla biografen Star om en svunnen tid och försummat underhåll av byggnaden. Men genom det spruckna glaset i entrédörren verkar biljettkuren vara helt intakt och kanske är det bara en tidsfråga innan filmduken rullas ned igen. Tills dess för vi nöja oss med att promenera runt i omgivningarna. I en miljö som är lika ?svenskidyllisk? som vilken Colin Nutley-film som helst.<br>Brobygge efter rättegång<br>Den första bron mellan byarna Sjulnäs och Roknäs kom till efter en ganska långdragen process. I boken Delar ur Sjulnäshistoria berättas att Roknäsborna först var kallsinniga till brobygget. Efter säregna uppgörelser och flera rättegångar blev bron byggd. Året var 1785 och den brons livslängd uppges till 85 år. Den bro som idag förbinder byarna är den tredje i ordningen.<br><br>Fakta om Sundbron<br>Bevarandevärde: Klass 1<br>Byggår: 1921 ? 1922<br>Brotyp: Fackverksbro<br>Spännvidd: 34 meter<br>Källa: Länsstyrelsen i Norrbottens län
