Brodsky hel och hållen

Lyckligtvis är den inte analytisk utan handlar om författaren och författarens gärning enbart. Mellan person och dikt, och den senare är mer intressant. För Brodsky var det just som bokens titel utsäger det: Språket är Gud. Språket är större, språket förstår tillsist även författaren, det har allsmakt och tydligast är detta hos poesin. Inte helt postmodernt korrekt. Med en metafysisk besatthet hävdade Brodsky denna poesins överandliga och överhistoriska roll. Också med viss rysk och generell giltighet, många poeter som makten förtryckt eller dödat blir lästa som levande medan deras politiska vedersakare är för evigt döda och fördömda. Poesin regerar även tiden. Kanske är det därför personen Brodsky egentligen inte känns så väsentlig i Jangfeldts bok. Han röker, planerar dåligt, tycker om svensk skärgård, kattor och svensk pannbiff, röker ännu mer medan hjärtat far illa. Jangfeldt kände honom väl, som översättare och som vän. Men det biografiska är sparsmakat, vad hette egentligen hans hustru? Det minns jag i så fall inte, däremot stannar språkdetaljer och översättningsproblem i minnet, om nu språket är Gud så måste han ju översättas därefter. Det går inte ibland, och ryskan låter sig nu inte förstås spontant av icke-slavisten. I det vanliga livet kunde Brodsky vara lite märklig. Så föreslog han, utifrån sin höga uppfattning om språket och estetiken att dagstidningarna i de tidigare kommunistiska länderna borde publicera klassiska romaner istället för nyheter. På så sätt skulle folken bibringas höga ideal, ur estetiken växte etiken. Vilket kan tänkas i en filosofisk modell, men som samhällsreform? Hans politiska instinkt hade fått sin reaktion av sovjetisk totalitär samhällsfostran, hans dagspolemiker var ibland oförlåtligt grova och så där exilryska, halvdemokratiska. Men Jangfeldt varken döljer eller förskönar, det här var Joseph, hel och hållen även i sina motsägelser. Jag hade gärna läst mer om bakgrunden, om de specifika kontakterna med Anna Achmatova, om förvisningen till Sibirien. Kanske blir Brodsky mest levande i minnesbilderna från Sverige, där han såg samma moln som i Petersburg och med ens blir en lite vanligare människa, uppvuxen på några trånga kvadratmeter i Litnejnyj prospekt 24, lägenhet 28. Om nu språket är Gud, någon stor jordisk boning hade han inte under uppväxten.

Brodsky hel och hållen

Det går en fascinerande motsättning genom hela Bengt Jangfeldts bok om den ryske poeten och nobelpristagaren Joseph Brodsky.