Teater Scratch började för några år sedan utforska de sociala strukturer som skapar och upprätthåller maktrelationer mellan män och kvinnor. Gruppen intresserade sig då för socialiseringen till kvinna. Nu väljer teatern att sätta mansrollen under lupp.
Med den nyskrivna monologen Broderskap, med premiär på Lillan i Luleå på fredag, vill gruppen väcka tankar bland länets niondeklassare och gymnasieelever. För manus står David Vikgren, författare från Norrbotten som numera har sin hemvist i Göteborg.
- Det är en text med många bottnar och gåtor som vi har försökt lösa. För mig var det tilltalande att få fundera på vad manlighet och broderskap är. Jag har tidigare gjort flera uppsättningar som handlar om genus och synen på kön. Det var en utmaning att ta mig an en pjäs skriven av en man och som spelas av en man, säger Mia Westin, vanligtvis verksam i Umeå där hon bland annat har skrivit och regisserat pjäsen Pojke Flicka på Profilteatern.
Texten är fragmentarisk och bygger på skejtaren Dannes minnen av en uppväxt hårt präglad av de uttalade och outtalade villkor som styr pojkars relationer till varandra och omvärlden. Det kan handla om grov pennalism maskerad i skämtsamhet. Men vadå! Det är ju bara på skoj.
- Han minns en nära relation med en vän som han hade när de var 16 år. Relationen bygger på mönster de fastnade i redan som små. De är inte så snälla mot varandra. Pjäsen skildrar en väldigt svartvit syn på vad en man är, där finns inga gråskalor. I och med att han ser det så kan de olika sidorna inom honom själv aldrig mötas. Det är en inre kamp som blir förödande för den här pojken, säger Mia Westin.
Hamsterhjul
Pjäsen är inte kronologiskt uppbyggd utan går i loopar, vilket blir en spegling av Dannes inre liv. Mia Westin beskriver det som att han springer runt, runt i ett hamsterhjul. Han förmår inte bryta sig ur de sedan länge invanda, destruktiva mönstren.
- Genusspråket lär vi oss redan med bröstmjölken och det är inte enkelt att lära sig ett nytt språk. Det blir svårare ju äldre man blir, säger Mia Westin.
För skådespelaren Robert Markström har repetitionsprocessen inneburit en resa tillbaka i tiden.
- Jag växte upp i idrotten, inom ishockeyn. Jag har funderat på vilka som var Danne och kompisen Tobbe när jag var barn. Det har varit kul men också jobbigt. Högstadiet är en svår tid. Man har olika roller och det kan vara jobbigt när olika världar ska mötas, säger han.
Efter föreställningen får eleverna delta i en workshop utifrån ett metodmaterial framtaget av Machofabriken, som drivs av Män för jämställdhet, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks) samt Sveriges kvinno- och tjejjourers riksförbund (SKR). Marie Wallstén, chef på Teater Scratch, leder samtalen ihop med Lisa Lindström och Peter Grusmark från länsstyrelsen.