Britt Söderholm ger nytt liv åt Lekatten

Tre födelsedagar och en begravning.
Så lyder den direkta anledningen till att kulturarbetaren Britt Söderholm är ?hemma? på besök i Luleå igen och bland annat är det gamla mamma, som blivit 93 år, som har varit föremål för uppvaktning. 

Kultur och Nöje2005-05-11 06:30
Britt Söderholm var tidigare en viktig medlem i kultur- och föreningslivet i Luleå; skrev själv dikter och noveller, ledde skrivarkurser och engagerade sig i unga författare (bland annat var hon en av de första som upptäckte att det fanns något som bara behövde lockas fram hos den då väldigt aspirerande Mikael Niemi), hejade på och inspirerade.<BR>Sedan flyttade hon och blev lärare på Åsa folkhögskola. Gifte sig, flyttade till Stockholm och bosatte sig där. Och så gick livet vidare: maken avled efter ett halvår och Britt Söderholm hamnade i Katrineholm, där hon nu har funnit sig tillrätta och stormtrivs. <BR>&nbsp;? Så småningom började jag så sakteliga komma med i föreningslivet igen och jag är ju obotligt social, så jag sa ja när jag fick erbjudande om att bearbeta ett statarspel som de har där på sommaren . Och nu har det gått så långt att jag ska fungera som berättare där också ? det heter Statarminnen, är en och en halv timme långt och förutom att jag har läst mycket som Ivar Lo-Johansson och Jan Fridegård skrev om statarna så har jag också tagit del av de böcker om dem som på sin tid gavs ut av Nordiska Museet.<BR>Som slavar<BR>&nbsp;? Jag chockades faktiskt när jag riktigt grävde mig in i ämnet. Statarna var ju motsvarigheten till det gamla USA:s slavar! I stort sett livegna lantarbetare ? och det höll på ända fram till 1945!<BR>Men tiden räcker till för annat också, för Britt Söderholm ? som inte ens vet vad fritidsproblem är för något-<BR>Föreningen för kvinnoskrattets bevarande, till exempel, som bildades 1988, med avstamp i skrivarkurser på Åsa folkhögskola, och där medlemmarna kallas för Skrattrynkor.<BR>Årligt stipendium<BR>Varje år delas också stipendiet Skrattrynkan ut till någon skrivande kvinna som åstadkommit glädje hos de kvinnor som sett till att bevara skrattet som en väsentlig del i sina liv.<BR>Av bara rena rama glädjen och tillika händelsehastighetsfarten har Britt Söderholm nu också skakat liv i sitt eget gamla bokförlag Lekatten, som har legat i träda i många år.<BR>Där kom i höstas ?tantologin? Handväskors hemligheter, som innehåller muntra bidrag och alerta observationer från ovan nämnda förenings medlemmar, och i dagarna ges även boken När livet stannar av Anette Stoltz ut där.<BR>Den handlar om elva år och 338 dagar med Anettes dotter Jennie, som föddes med ett mycket ovanligt kromosomfel. <BR>Inga problem att hinna med<BR>Boken är gripande på ett sakligt vis, och riktar sig både till föräldrar som fått ett svårt handikappat barn, till vårdpersonal samt till allmänheten.<BR>När livet stannar innehåller ett block med bilder, som går rakt in mot läsarens hjärta, och även engagerade och minnesvärda redogörelser för livet med den fantastiska lilla flickan Jennie ? pendlande mellan sorg, förtvivlan, glädje.<BR>&nbsp;? Jag lärde känna Anette Stoltz under tiden på Åsa folkhögskola, där hon var studievägledare och kurator. Sedan tog hon kontakt med mig när hon hade skrivit boken om Jennie, något hon hade gjort för att bearbeta sin sorg, och bad mig läsa igenom texten. Det gjorde jag och så bad jag även två oberoende lektörer att göra det.<BR>&nbsp;? Därefter togs beslut om utgivning, i samarbete med föreningen Liv i Sverige. Vi trycker 1.000 exemplar, till att börja med.<BR>Hur det blir med den fortsatta utgivningen på förlaget Lekatten tar Britt Söderholm ställning till allt eftersom.<BR>&nbsp;? Jag har järn utplacerade i olika eldar, och trivs fint med det.<BR>Hur hinner hon med allt då?<BR>&nbsp;? Vaddå då? Jag är ju pensionär!<BR>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!