Brist på kunskap gör miljöjournalistiken uddlös
Allting började med ett pressmeddelande från Fiskeriverket 2003. Journalisten Isabella Lövin läste och läste igen, trodde inte sina ögon. I svart på vitt konstaterade Fiskeriverket att inflödet av glasål från Sargassohavet hade minskat med nittionio procent på dryga tjugo år. Ändå ansåg myndigheten inte att ett ålfiskestopp var befogat - det skulle nämligen drabba svenska yrkesfiskare onödigt hårt. Det blev startskottet till boken Tyst hav (Ordfront 2007), prisad och uppmärksammad, Lövin fick bland annat Stora Journalistpriset.
FRÅN LARM TILL VARDAG. När miljöfrågorna på allvar flyttade in i politiken mot slutet av 1980-talet förändrades villkoren för miljöjournalistiken radikalt. I takt med att allmänhetens intresse har ökat har miljöjournalistiken minskat i omfattning och kvalitet, anser Sverker Sörlin, som anser att det är viktigt att miljöjournalistiken flyttar fram sina positioner.
Foto: Andreas Wälitalo
samhällsdebatten. Giftskandaler och försurning
I Sverige började tidningar, radio och TV rapportera om giftskandaler, hälsorelaterade problem på arbetsplatser, kalhyggen, försurning och skogsdöd, kvicksilver i fiskar. Den allmänna radikaliseringen bidrog till miljöjournalistikens utveckling och kring kärnkraftsomröstningen 1980 hamnade miljöfrågorna ännu mer i mediernas centrum. Länge formades miljöfrågorna i medierna till ett drama, där någon var miljöbov och andra de som drabbades, även om miljöorganisationer tidigt började tala om livsstil och om allas vårt ansvar som konsumenter och människor. Under 1980-talet förändrades förutsättningarna för miljödebatten gradvis och från att betrakta miljöfrågor som något perifert svängde opinionen. Vid 1988 års val ansågs frågan som en av de mest angelägna, Miljöpartiet tog plats i riksdagen och övriga partier kände sig manade att utveckla sin syn på miljöpolitiken. Därmed blev miljöfrågorna en del av den politiska dagordningen, från att alltid ha kommit in från sidan blev frågan plötsligt "normal". -Det gjorde journalistiken förlägen, näst intill lamslagen. Från att ha handlat om flagranta miljöproblem, vilket passar den traditionella journalistiken bra, blev miljöfrågorna plötsligt ett alltmer komplicerat ämne som också inbegriper andra ämnesområden långsiktigt. Det förändrade radikalt villkoren för att bedriva miljöjournalistik och kanske saknades kunskapen och dessutom är möjligen de allmänna arbetsvillkoren för en journalist alltför kortsiktiga, säger Sverker Sörlin, professor i miljöhistoria. Dörrar slogs igen
-Till slut var miljöjournalistiken en del av det etablissemang i politik och näringsliv som journalistiken normalt sett bevakar. Det naturliga då hade naturligtvis varit att journalistiken fortsatt att flytta fram sina positioner och fördjupat sin granskning i takt med att politikerna gav miljöfrågorna en ny status och satte begrepp som hållbar utveckling på sin agenda. Men redaktionerna gjorde det motsatta, över hela världen slogs dörrarna igen för kritisk och ifrågasättande miljöjournalistik och i Sverige lade man ner sina miljöredaktioner, säger Sverker Sörlin. Botten var nådd
Utvecklingen fick honom och de andra medlemmarna i den jury som skulle utse Årets miljöjournalist för det bästa journalistiska uppdraget inom miljöområdet på uppdrag av föreningen Miljöjournalisterna att sätta ner foten rejält 2006. Trots medias för tillfället så omfattande miljörapportering som exempelvis utlöstes av Al Gores film,
SMHI:s larm om dränkta städer kring Vänern och ekonomen Nicholas Sterns beräkningar av västhuseffektens pris, beslöt juryn att inte utse någon pristagare med motivationen att dagens svenska miljöjournalistik "är svag, trött och en del av etablissemanget". -Vi tyckte helt enkelt att botten var nådd, hade inte vi reagerat hade någon annan gjort det. Men 2007 hade vi inget problem med att utse vinnare (Isabella Lövin, red.s anmärkning). Vändningen hade redan börjat under ytan, säger Sverker Sörlin. Underdånig förmedlare
Ändå saknar han fortfarande mycket i dagens miljöjournalistik. -Om miljöjournalisten inte bara ska bli en underdånig förmedlare av vad andra påstår utan en självständig granskare krävs naturligtvis mer kunskaper. Idag måste man kunna koppla ihop flera frågor när man skriver om miljö. Dagens ekologer, som betyder enormt mycket för debatten, kopplar ihop ekologi med sociala och ekonomiska system, ett tankesätt som också avspeglas i universitetens kursutbud. Där måste journalistiken hänga med, annars blir den uddlös och klen.
Så jobbar vi med nyheter