Förutom att de sjunger och spelar rent förbaskat bra är deras ”feministiska och anti-nationalistiska” folkmusikshow ett lika briljant som hysteriskt underhållande reclaimande av folktonen från dessa unkna politiska krafter.
Iförda dräkter från Nordingrå och Järvsö blandat med pins, en glittrande keps, polyestertröja från H&M och smycken från Indiska varvar Sara Parkman och Samantha Olander sång och fiolspel med sylvassa betraktelser kring den ”låtskatt” som folklivsforskare byggt ett nationalarv på. Om tvivel, ångest och natur som folkmusikens byggstenar. Eller om vallåtarnas säregna tonalitet och det matriarkat som uppstod i isoleringen på fäbodvallarna, där kulningsropen kunde nå milsvitt och rösten var såväl vapen som kommunikationsmedel.
Egenskrivet material som hisnande vackra Berget blandas med ivrigt botaniserande i nämnda låtskatt och duon lyfter fram Spel-Stina i Torsåker och andra storheter som skuffats undan till förmån för idel gubbar, grabbar och annat löst manfolk. Och jo, även den ärevördiga svenska snusk-och-nidvisetraditionen uppdateras storartat genom en välriktad rallarsving mot en viss skivbolagsdirektör från Skara som tjänar grova pengar på människor i nöd.
Sara & Samantha visar med all önskvärd tydlighet var folkmusikskåpet ska stå och jag kan knappt bärga mig tills jag får höra dem igen!