Brassband det svänger om

Gör ett destillat av de mest hysteriskt frenetiska och snirkligt konstfulla bautasväng-ögonblicken hos alla romska, balkanska och mer eller mindre cirkusmusikanknutna orkestrar du kan uppbåda.

Foto: Linnéa Bergenudd

Kultur och Nöje2014-10-29 09:29

Till detta behöver du 9 blåsare och 3 slagverkare med så gedigen erfarenhet av allt från rumänska bröllopsfester till japanska konsthallsgig att man skulle kunna fylla en tunna med all svett som trängt fram ur musikerpannorna genom åren. Slarva inte med detaljerna – tuban ska frusta som en steroidstinn elefant på sluttampen till Stockholm Marathon, trumpetarna ska ömsom drilla kolibrisnabbt, ömsom via såväl trumpetvemod som röstdito effektivt kunna gåshudifiera även det mest svårflörtade auditorium.

Placera sedan hela härligheten på en scen på ett norrbottniskt kulturhus en småruggig senhöstkväll. Vrid upp groove-reglagen till 10 och krydda med soundtracket till en sån där tecknad film där hjälten springer utför ett stup och fortsätter springa i luften i flera sekunder tills hen inser det och störtar ner. Ta sedan in publiken. Typ 250 pers blir lagom. Det är här av yttersta vikt att inte fuska och lämna rejält med dansgolvsyta, sånt är för amatörer. Nej, skötsamma gradängrader och minimalt dansgolv ska det vara, har ni gjort rätt kommer publikhavet ändå snart att sättas i rörelse, i en tredelad process från försiktiga huvudrörelser via muntert handklappande till okontrollerbart uppåtstående sprittande (även kallat dans) tills gradängkonstruktionen skälver i sina grundvalar. Skulle mot förmodan danstillståndet inte vilja infinna sig hos samtliga är det bara att kalla fram det tunga artilleriet – förslagsvis en blytung, ultrasvängig balkanindränkt Born to be wild, eller varför inte en likaledes ärkeflippad tolkning av James Bond-temat. Räkna med minst tre extranummer.

Jag skulle kunna fylla några spaltmeter till med lyriska receptbeskrivningar, men jag nöjer mig med att konstatera att det Luleå och Kulturens Hus under tisdagskvällen förunnades var inget mindre än en rejäl galamiddag för svänggourmeter, tillagad av det outtröttliga, oupphörligt slagverkande, blåsande, sjungande och turnerande romska kocklandslag som sedan två decennier går under namnet Fanfare Ciocărlia. Ni som var där vet vad jag talar om och lär hålla utkik i allsköns kalendarier efter nästa chans till närkamp med ensemblen ifråga. Ni som inte var där missade något, så håll utkik även ni!

Musik

Kulturens Hus, Lilla salen, Tisdag 28 oktober

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!