Hoppsan! Det är torsdag och Kirunafestivalens första kvällsakt har dragit i gång. I öltälten är det tryck utan dess like, karusellerna snurrar frenetiskt och mingelfaktorn är skyhög. Att situationen var densamma i fjol kan skyllas på vädret, det var värmebölja och strålande sol, men det här året hotas luften ständigt av regnstänk och temperaturen ligger runt stabilia tio grader. Om resterande två festivaldagar går i torsdagens fotstår vankas det såväl publikrekord som stämningsdito.Kirunabandet Triggered fick äran att inleda på Cityscenen och de röjer, helt planenligt, med besked. Den tidiga kvällens första rysning ger dock Lars-Ánte Kuhmunen, känd från tv-dokumentären En jävla jojk, med band. Lars-Ánte Kuhmunens musikaliska gärning är på väg att bli riktigt bra. Trots att han kombinerar traditionell jojk med modera tongångar, blir det aldrig konstlat eller för poppigt. Han gör sin egen grej och det tycks publiken uppskatta. Lars-Ánte Kuhmunen är redan en stor profil i det samiska samhället, det återstår inte mycket för att han även ska lyckas linda den jojkdöve storsvensken runt lillfingret. Ännu mer publik än Lars-Ánte Kuhmunen lockade dock Raj Raj Band. Sjukt mycket folk hade samlats för att höra de umpaumpa-sjungandes Tornedalslirarna. Och självklart, vem kan sitta still när dragspelen hörs över nejden? Nej, inte ens undertecknad. "Kom igen nu katten, det svänger ju", som en känd björn uttryckte det i Djungelboksfilmen. Sagt och gjort, hela parkeringen framför Folkets hus förvandlades med ett magiskt spösvep till ett enda stort guppande hav. När tidningen gick i tryck hälsade Kirunaborna Nisse Hellberg välkommen till gruvstaden. Med största sannolikhet drogs han med i fallet och njöt av stunden, precis som alla andra.
