Till en början är min enda reaktion på Monty Python, The Bear Quartets femtonde album, total förvirring. Det enda jag antecknar i mitt recensionsblock under den första genomlyssningen är ett stort frågetecken. Varje albumspår tycks bestå av ungefär fem olika låtar komprimerade till en. De många delarna slåss om min uppmärksamhet, och det är inte utan att jag önskar att det rutinerade Luleåbandet ibland kunde välja den enkla vägen. Det är dock så det brukar vara med dessa herrar - åtminstone inledningsvis. Bear Quartet rör sig liksom i en egen musikalisk värld och det tar en stund att hitta en ingång, men sakta men säkert får jag grepp om melodierna och skivan växer. Små stunder står ut - Mattias Alkbergs känslosamma röstdarr i högform i Lovers goodbye, refrängen i Fist or hand, explosionerna i Silent film, Jari Haapalainens gitarrfigurer, Sibille Attars gästspel vid mikrofonen. Björnkvartetten lider knappast av brist på talang.Samtidigt är det som att de ibland blir lite för svårtillgängliga för sitt eget bästa; låten Dogs elva minuter känns lite väl långa, och Escape from Promille Hill hade kunnat vara ett briljant stycke pop om det inte vore för två minuters instrumentalt trams mitt i. Det finns en poäng i att utmana musikaliska konventioner, men det skulle vara trevligt att kunna älska åtminstone en hel låt på Monty Python urskillningslöst, utan att önska bort någon bit här och där.
