Bounce skriver modern danshistoria
Föreställningen hade premiär i Stockholm förra våren och har sedan dess också spelats i Göteborg. Just nu turnerar Bounce genom Sverige för att avsluta sin senaste succé i Luleå.
Faktum är att Bounce under sina snart tio verksamma år har skrivit svensk danshistoria. Gruppen var helt enkelt först med att ta upp streetdance och hiphop på scenen, låta den stå för sig själv som en egen konstform.
- När vi började 1997 kunde man inte gå och lära sig dansa hiphop eller street någonstans i Sverige. I dag finns kurser i snart sagt varenda buske och när vi har våra dansläger och workshops kommer det ungdomar som är hur bra som helst och våra utländska gästlärare blir ofta imponerade över nivån på kunnandet, säger Fredrik Rydman.
Han är en av sju dansare i gruppen, sex har varit med från början. Själv lärde han sig hiphop i Los Angeles och när han och Jennie Widegren kom hem till Sverige igen slog de sig ihop med likasinnade och så småningom resulterade intresset i Bounce.
Säljer guld
Deras sommarläger i Stockholm samlar ungdomar inte bara från hela Sverige, utan också från stora delar av Europa. TV har visat stort intresse och sänt flera av deras produktioner, vilket naturligtvis har bidragit till populariteten. Deras dansskiva, dvd-n Bounce live, har sålt över 10.000 exemplar, något så ovanligt i sammanhanget som en guldskiva, och deras föreställning The Score, även den filminspirerad, drog en publik på 90.000 personer.
- Vi är ju naturligtvis jätteglada för allt det här och jag tror inte det finns någon motsvarighet i vår danshistoria, säger Fredrik Rydman.
- Vår publik består inte bara av ungdomar, inte bara av den vanliga danspubliken eller kulturpubliken. Till oss kommer så många fler, alltifrån gamla människor till små barn, så vi känner ju att vi har lyckats med det vi ville bevisa, nämligen att hiphopen och streeten kan stå för sig själv på en scen.
Men både publiken och dansarna i Bounce har utvecklats genom åren och efter The Score och Bounce live ville gruppen ge sig på att berätta en hel historia från a till ö på scenen. Gick igenom många klassiker, men kände att de flesta redan var gjorda. Så föll ögonen på Gökboet.
Succé är bara förnamnet
Gökboet har vid det här laget över 40 år på nacken. Först kom Ken Keseys succéroman One flow over the cuckoo?s nest 1962, som några år senare blev en ofta spelad scenpjäs signerad Dale Wesserman. 1975 skapade regissören Milos Forman filmen med Jack Nicholson i rollen som rebellen McMurphy. Succé är bara förnamnet - i Sverige gick den i hela tolv år på biograferna.
Nu har Gökboet alltså blivit dansföreställning för allra första gången och det tog lite tid för de amerikanska upphovsmännen att våga släppa loss scenrättigheterna.
- Historien kändes helt rätt för oss, säger Fredrik Rydman, Bounces egen McMurphy.
- Det hela utspelar sig ju på ett mentalsjukhus och patienterna var mycket tacksamma att illustrera med rörelser. Frågan Gökboet ställer är ju vem som är normal och vem som inte är det och där ser vi stora kopplingar till dansen som uttrycksform där hiphopen blir det personliga uttrycket.
Som allt Bounce gör tillsammans har också Gökboet fått sin form genom ett kollektivt arbete, där alla bidrar med idéer.
- Vi är ju ett danskollektiv och har alltid arbetat så. Arbetssättet kräver många diskussioner och tar mycket tid, men när processen väl är klar så blir det ofta bra. Framförallt är det vårt sätt att arbeta på och med tiden har vi också lärt känna varandra så bra, vi känner till våra personliga och gemensamma svagheter, men också styrkan, så det fungerar för oss.
I Gökboet står nio dansare på scenen, sex av dem är originalmedlemmar i Bounce.
Farväl till Gökboet
Efter de tre föreställningarna i Luleå är det dags att ta farväl av Gökboet. Inför nästa år finns planer på en större uppsättning, som kommer att förberedas under våren och hösten parallellt med mindre dansframträdanden.
Frågan är hur länge de kan hålla på, flera av medlemmarna har passerat 30-årsgränsen, en ansenlig ålder för en dansare.
- Ja säg det, ingen har ju försökt före oss, säger Fredrik Rydman.
- Det beror naturligtvis på nivån och på hur länge kropparna orkar, för hiphop är otroligt påfrestande.
Att hiphop och streetdance kommit för att stanna är han övertygad om, men för att utvecklas måste dansformen möta andra konstformer, tror Fredrik Rydman.
- Det finns ju olika former av hiphop och street och på scenen har vi inga ambitioner att plocka upp den råa gatudansen, den ska ju finnas där ute på gatorna. Men hiphop på scenen kommer precis som andra konstformer att utvecklas med tiden.
- Jag tycker att vi har bevisat att dans funkar. Ingen ska längre komma och säga till mig att dans inte är intressant.
Så jobbar vi med nyheter