Litteratur.
Författaren heter Sekel Nordenstrand som under sin livstid gav ut tre diktsamlingar och två romaner.
- Han är en bortglömd arbetarförfattare som aldrig fick det stora genombrottet, trots att han håller samma höga litterära klass som exempelvis Folke Fridell, säger journalisten Björn Engström som tillsammans med förläggaren Peo Rask valt ut novellerna.
Sekel Nordenstrand (1900-1955) växte upp på Seskarö och många av novellerna i boken kretsar kring livet i skuggan av öns sågverk. Och det var också som ung Björn Enström kom i kontakt med Sekel Nordenstrand när han spelade honom i Seskaröspelen.
- Det var en blysam roll men en stor upplevelse, säger han.
30 år senare skriver han en artikel om Sekel Nordenstrand i NSD. Björn Enström har nämligen ett stort intresse och hjärta för sågverksepoken i länet och det var i samband med den artikeln han fick frågan av Sekel Nordenstrands son om det skulle finnas intresse för att ge ut honom igen. Och så blev det också. Bland Sekel Nordenstrands sparade material fanns exempelvis början till en romantrilogi, men också en hel del noveller. En del publicerade, framför allt i facktidskriften SIF, men också en hel del opublicerade.
- Flera av novellerna i boken är aldrig utgivna tidigare, säger Peo Rask.
Titelnovellen, Liksveperskans son, menar de är en tydlig skildring av den tidens klassamhälle. Tolv år gammal, när Sekel Nordenstrands far hade dött fick han nämligen börja jobba på sågverket och novellen berättar om hans första dag.
- Han beskriver hackordningen, hur nya skulle testas. Det var hårt, men en viktig tid i arbetarerörelsens historia. Han deltog också i hungerstrejken på Seskarö. En stor händelse som givetvis formade honom, säger Björn Engström.
Den som för v äntar sig klasskampsretorik blir dock besviken.
- Berättelserna är alldaliga. Han skriver snarare utifrån ett filosofiskt och existentiellt perspektiv. Han skriver också lite om religion, menar Peo Rask
Sekel Nordenstrand flyttade senare till ett torp i Bergslagen med ett litet jordbruk.
- Att vara kulturarbetare på den tiden var svårt. Han ville skriva men hade en försörjningsbörda och fick därför ta andra jobb. Och han var märkt av hårt arbete sedan barnsben, menar Björn Engström och fortsätter:
- Sonen är givetvis jätteglad över att hans noveller ges ut, en upprättelse för hans far. Men framför allt känns det viktigt att bevara dessa berättelser, hålla dem vid liv.