Filmfestivalen som firar den indiska filmens födelse har hållit för sjunde gången i staden Nashik, 18 mil norr om Mumbai.
Boris Erssons film handlar om en kvinna, Suprabha Seshan, som arbetar vid den botaniska trädgården Gurukula Botanical Sanctuary som ligger i bergen i norra Kerala i södra Indien, där man under 40 års tid medvetet lyckats förvandla ett nästan öde landskap till en fantastisk skog med biologisk mångfald. En skogsvandring i Gurukula Botanical Sanctuary bjuder numera på en rikedom av träd, buskar, blommande växter, lavar, mossor, bäckar och ett rikt djurliv med många fågelarter, elefanter, tigrar och leoparder.
Högst uppe på berget finns ett stort vattentorn som används för att bevattna trädgårdarna under torra perioder. När vattennivån är låg brukar Suprabha Seshan och några av hennes arbetskamrater gå upp i tornet och sjunga.
– Vi upptäckte att vattentornet har ett så fint eko så ibland på kvällarna brukar vi klättra upp i tornet och sjunga tillsammans, berättar hon.
– Vill du sjunga för mig i tornet så kan jag filma, frågade Boris Ersson.
Där började deras resa. Boris Erssons film om Gurukula ingår i ett större filmprojekt med arbetsnamnet Skogen i våra hjärtan där han berättar om några av jordens finaste skogar och människorna som försöker rädda dem. Ett filmarbete som först honom från Sverige till Samoa, Hawaii, Ryssland, Amazonas och Indien.
Filmen om den botaniska trädgården vann första pris i kategorin Natur– och Miljöfilm.