Både jag och Olle Nyman är födda den 8 juli 1982. Det är alltså möjligt att vi är tvillingar som separerades vid födseln, men förmodligen inte. Olle är så mycket bättre än vad jag är på att sjunga blåögd soul att det verkar osannolikt att vi skulle dela några gener.<br>Han har redan utnämnts till Luleås Van Morrison och det är svårt att inte dra den parallellen. Det finns även spår av en ung Elton John i den oerhört slipade rösten. <br>Musiken är minst lika stilsäker. Den jordiga retrosoulen hanteras varsamt med ett tillbakalutat halvakustiskt komp. Olle Nyman lyfter själv fram tre favoritartister i pressreleasen: nämnde Van Morrison, Sam Cooke och The Band. Dessa influenser märks tydligt, lite för tydligt kanske. <br>Men Olle hymlar i alla fall inte med sin kärlek till den svartaste vita soulen. Låtkvalitén är inte skyhög rakt igenom, men de bästa stunderna är riktigt angelägna och inte bara finsnickrade.<br>Skivan är egenhändigt inspelad i Blackis i Svartöstaden med visst stöd av nätverket BD Pop. Än så länge har bara en lite upplaga tryckts upp, men Olles melodikänsla borde kunna leda till ett större genomslag. Det finns en och annan potentiell P3-hit på Behind the Clouds.<br>Anledningen till att jag känner till Olles födelsedatum är att vi var och mönstrade tillsammans. Men det här är ingen kompisrecension, vi är extremt ytligt bekanta. Om vi var kompisar hade jag lätt satt en fyra.<br>
