För det mesta förs debatten kring åldringsvård, hemtjänst och privatiseringar i frånvaro av dem det handlar om. Undantagen är Gurli som vaknade upp, klar och redig ur ett tioårigt(!) demensliknande tillstånd på grund av övermedicinering och personalen på ett äldreboende i Piteå som röt så att det hördes ända till riksteve. Vad vi härnere tycker och tänker hörs oss emellan - okänt för alla som befinner sig i medieplanet. De blir lika förvånade varje gång som verkligheten gör sig påmind. Tänk bara på Palme som "inte hade en aaaning" om hur mycket mjölken kostade.
Marie Hållander arbetade inom hemtjänsten i Kortedala och blev försörjd. Och beklämd. Och berörd. Och upprörd. Och äcklad. Och älskad. Som vårdbiträde hade hon ingen röst att föra ut i debatten. Hon har istället tagit sig rätten att skriva prosastycken om arbetet.
Det är mycket kropp. Hur kan det vara annat? Hennes viktigaste arbetsverktyg är den egna kroppen, det hon framför allt arbetar med är de gamlas kroppar. Med dess utsöndringar, lukter och konsistenser. Bakom tjugoen dörrar väntar henne tjugoen olika vårdtagare. De har olika namn, olika behov, olika sätt att vara, olika sätt att ta emot hjälpen. Några har tappat kontakten. Alla som tappat kontakten sitter på toaletten med öppen dörr. Synen av Hulda, eller Kenneth, på toaletten, är det första hon ser.
Hållander reflekterar över förhållandet mellan sig själv och vårdtagarna. Hon skriver om dem som du. Men sällan får hon svar. Ingen berättar om hur det känns att vara ensam och sitta fast inne i sin gamla kropp. Misären, den pratar ingen om. Författaren ser, känner och skriver. Utan adjektiv. Det är väldigt effektivt. Det stinker och pulserar om bokstäverna.
"På med handskarna. Får inte glömma handskarna. Gärna dubbla. En hinna, två hinnor, som skiljer din kropp från min."
På spårvagnen lär hon sig skilja agnarna från vetet. "Kulturarbetare, socialarbetare och kontorsnissar. Som vill väl men på avstånd, alltid vita." Det är en praktisk lärdom. De kliver av i stan. Kan man peka ut dem får man sitta på spårvagnen.