Bok: Att slå en snara runt existensen

Eller snarare vet han inte riktigt hur han ska få utlopp för den uppblossande förälskelsen, han använder de medel som finns till hands. Kärleken liknar mer en klåda, ett rysligt utslag som måste försvinna. Det rör sig sammantaget om en mycket beckettsk karaktär: sökandes jämvikt, eller utslocknande, i en verklighet som förblir fladdrande obestämd. Den måste naglas fast, men redan från första stund vet man att det kommer att misslyckas och att misslyckandet är själva meningen med alltsammans. "Fail again, fail better" som det heter i den sena Worstward ho (1984). Mannen i Första kärleken misslyckas med att hålla kärleken ifrån sig. Han lär känna och flyttar in hos den prostituerade Lulu, som han - likt den hänsynslöse tölp han är - snart döper om till Anne. Namnbytet förklaras inte närmare men kan väl ses som ett utsiktslöst försök att forma omgivningen efter eget tycke och smak. På samma sätt bär han ut de flesta av möblerna i Lulus/Annes vardagsrum och gör om soffan till en sorts grotta där man kan fly undan solsken och buller. Dagarna går. Lulu/Anne är en tålmodig partner, lämnar honom i allmänhet ifred (vilket tycks vara det viktigaste), men studsar till när han framför önskemål om att då och då få en palsternacka till middag. "En palsternacka! skrek hon, som om jag hade bett om att få smaka på en judisk bebis. Jag påpekade för henne att säsongen för palsternackor snart skulle vara över och att jag vore tacksam om hon fram till dess enbart kunde ge mig palsternacka att äta. Enbart palsternacka! skrek hon. Palsternacka har en smak av viol för mig. Jag tycker om palsternackor för att de har en smak av viol och violer för att de doftar som palsternackor."
Och att hon tar emot kunder i hemmet, som dessutom "gläfser" oroväckande under samlagen, faller honom inte heller riktigt i smaken... "Ni lever alltså av prostitution?" undrar han. Hon svarar: "Vi lever av prostitution." De är ett udda och omaka par som hur de än vrider och vänder sig går mot det oundvikliga avskedet. Den första kärleken är helt enkelt en kärlek med förhinder. Detta tidiga verk av Beckett (1945) är förstås något av en bagatell, men mycket av det som skulle komma finns faktiskt redan här. Den underbara allvarshumorn, jagets förtvivlan, det kvicka språkliga fotarbetet. Beckett slår en snara runt existensen. Han når läsaren med kraften hos ett underligt och melankoliskt småleende.

Bok: Att slå en snara runt existensen

Att rita den älskades namn i en komocka - det är ett tecken på kärlek för huvudpersonen i Samuel Becketts Första kärleken.