- Vi har ju haft en begränsad budget och inte så mycket tid att röra oss med, men jag tror det har varit en fördel på sätt och vis, säger Lars Teglund i referensgruppen. Vi har fått de vi ville lite billigare än om vi hade bokat dem redan i höstas. Risken med att boka sent är förstås att artisterna hade kunnat vara upptagna, men vi krockar inte så mycket med andra festivaler eftersom vi kör så sent på sommaren.
Nytt och gammalt
Lördagen den 20 augusti är det alltså dags igen, och återigen på Gültzauudden.
- Jakob Hellman ska spela i solnedgången på strandscenen, avslöjar Elisabeth Holmberg, projektledare.
Till skillnad från exempelvis förra sommarens nostalgiska 1980-talsturné med bland andra Ultravox och Reeperbahn kommer Hellman att blanda nytt och gammalt material. Och han kommer med band, något som inte hör till vanligheterna. Däremot släpper han ingen ny skiva. Men det har han ju inte gjort sedan debuten ... och stora havet 1989, så det är inte särskilt förvånande.
Musikens makt tog form förra året när BD Pop inte fick en egen scen att ansvara för under Luleåkalaset 2010. Men att det skulle existera någon konflikt eller ens konkurrens vill man inte kännas vid.
- Det är bara bra med flera festivaler. Då slipper arrangörerna kämpa för att tillfredsställa alla målgrupper på en gång, säger Patrik Örnkloo, till vardags på Kulturens hus. Kalaset är en stadsfest, Musiken makt är en musikfestival.
En gång ingen gång
Patrik har en lång erfarenhet av drogfria gratisfestivaler, bördig från Skellefteå som han är och mer eller mindre uppvuxen med Trästockfestivalen som fyller 20 år i år.
- Det är viktigt med kontinuitet för en festival, viktigt att Musikens makt blir av i år. För en gång är ingen gång men två är en tradition.
Förra året var Eldkvarn det absolut största namnet, och en riktigt lika stor och bred bokning kan man tycka saknas i år. Tomas Bäcklund håller inte med.
- Alla går igenom en Jakob Hellman period i livet, säger han. Han kommer att dra folk. Och Kajsa Grytt har hållit på lika länge som Eldkvarn.
- Bob Hund har ju spelat live mer eller mindre oavbrutet sedan början av 1990-talet. Det har en stor publik som bara blir större hela tiden. Dessutom är de om möjligt ännu mer relevanta nu än senast de spelade i Luleå, på Luleåkalaset i samband med förra skivan Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk, säger Magnus Ekelund, artist och med i referensgruppen.
- Många av oss kommer ju från en musikerbakgrund och jag tror att det bidragit till vårt goda rykte, att vi vet vad som är viktigt som besökande artist, säger Tomas Bäcklund.
- Ja, vi har ju inte år av festivalarbete i ryggen, säger Magnus, men vi vet ju vad man INTE vill vara med om som artist.
Är det något ni är särskilt nöja med i år?
- Det mesta, säger Tomas och Elisabeth, som exempelvis könsfördelningen av artister. Att vi fick Ghost. Bredden överhuvudtaget.
Att det alls blev av, med så kort varsel och med ett sådant artistuppbåd, skulle artikelförfattaren vilja tillägga.