Blindside har inte slagit av på takten

Under åtta låtar hinner bandet börja svänga, speciellt i publikfavoriten Long time gone, pådrivet av en något stel sångare (jag trodde att micken satt fastlimmad på stativet!) som sannerligen förfogar över en rejäl pipa, även om det engelska uttalet lämnar övrigt att önska. Några fler växlingar i låtarnas antal slag per minut och ett bättre nyttjande av scenytan, och de skall komma att kunna konkurrera med de stora rockbanden i landet. Stockholmshemmahörande emohardcore-bandet Blindside gör sin 700:e spelning, tillika den första ovan Polcirkeln. Men trots att musiken på deras albumsläpp mjuknat under åren tycks man inte ha slagit av på takten live. Bandet visar att man gått hardcoreskola på 1990-talet, gitarristen Simon gör akrobatiska karatesparkar, sångaren Christian klättrar på högtalarna och basisten Tomas röjer som få basister gör. Man sköter tekniska problem och visar att man är ett professionellt band, bjuder på ett extra nummer och går av scenen. Arrangörerna har rätt, det behövs fler spelningar i bra lokaler och med bra ljud i Jokkmokk. Då är det synd att bara drygt 65 personer dyker upp, speciellt som Popmokk behöver få lyssna till bra rock och hardcore.

Blindside har inte slagit av på takten

Bakgrundsmusiken före spelningen vittnade om vad som komma skulle, för när band som Kiss och The Hellacopters byttes ut mot Luleåbandet The Hoochies var det bara tempot och känslan av att höra livemusik som förändrades.