Bland döda minnen ...

Varpå det som kallar sig den borgerliga vårdalliansen, och som principiellt sagt sig less på hela frågan, blir så synnerligen upplivade att den döda frågan åter får liv, och vänstern hälsas välkomna som något av ett borgerligt, entreprenörsvänligt kommunistparti. Och socialdemokratin, detta nednötta urberg över norra Norrland, som under ett halvår (jag tror det var i fjol) hann ta fyra olika beslut i frågan, den suckar som urberg gör och sjunker ytterligare några millimetrar i den geologiskt obevekliga processen mot sin utplaning. Jo, utplaning, med a. Historien upprepar sig, förklarade Marx, första gången som tragedi, andra gången som fars. I Norrbotten uteblir farsen, ersätts av bybuskis. ?Jag är politiskt död?. Men vad har egentligen avlidit? Månne mytbilden, det fladdrande fanspelet? Det som någonstans djupt inbäddat hävdade existensen av en norrbottnisk vänster av särskild betydelse? De stora minnenas Norrbottensvänster? Heroismens, uppoffringarnas, de tusen viljornas vänster? Den som förenade fattigdomens utsatthet med politiska livslögner till en sällsamt seg legering. Jag är politiskt död. Sannerligen, dessa ord ska huggas i sten på det minnesmärke som aldrig kommer att resas över den norrbottniska vänstern.

Bland döda minnen ...

Jag är politiskt död efter det här, säger en vänsterpartist från Boden. Efter det att hans parti förklarat den röda färgen som enbart dekorativ och sagt sig vara pålitligt blå i frågan om Kiruna-BB.