Bitvis ett otäckt familjedrama

Filmen World Trade Center
Censur: Från 11 år
Regi: Oliver Stone
Speltid: 2 tim 9 minuter
Betyg: 3 kurirhästar

Kultur och Nöje2006-10-10 06:00
Daniel Åberg
Det var många som oroade sig för vad som skulle komma ur Oliver Stones 11 september-projekt. Den ofta kontroversielle regissören har gått hårt åt USA:s utrikespolitik i filmer som Salvador och Född den fjärde juli, och fått världens konspirationsteoretiker att gå i spinn med JFK- frågan var inte OM han skulle ge amerikanska myndigheter kritik, utan snarare hur hårt och vilka han skulle ge sig på. Döm om allas förvåning när han i stället levererade ett familjedrama där raserandet av tvillingtornen mest tjänar som bakgrundsfond. Nu är ju visserligen den här fonden knappast småpotatis. Berättelsen om hur de verkliga hamnpoliserna John McLoughlin (Nicolas Cage) och Will Jimeno (Michael Pena) fastnar i bråten på en källarvåning när det första tornet rasar är stundtals rätt otäck. Oliver Stone har, om jämförelsen tillåts, valt samma väg som Steven Spielberg gjorde häromåret med Världarnas krig - katastrofen skildras genomgående ur den lilla människans ögon. Alltså rasar tornen bara på TV-skärmar inför en skräckslagen publik (hamnpoliserna befinner sig ju under tornen och uppfattar aldrig vad som egentligen händer), och av de kapade planen ser vi bara en snabb reflektion på en skyskrapas vägg, så som en fotgängare skulle ha uppfattat det. Men skräcken, det ofattbara i att de här jättebyggnaderna verkligen pulvriseras, framgår ändå med förfärande tydlighet. World Trade Center försöker dock främst visa hur händelserna den ödesmättade tisdagen för fem år sedan drabbade det amerikanska folket. Filmen handlar inte bara om hamnpoliserna utan lika mycket om deras familjer, deras ovissa väntan på besked om ordet "saknad" betyder borttappad i kaoset eller helt enkelt död. Faktum är att filmens svagaste stunder är när vi befinner oss i bråten, under rasmassorna, hos de fastkilade, skadade och invärtes blödande poliserna, som inte vet om det är döden eller räddningen de ligger och väntar på. Deras inre resa, där främst Cages karaktär kommer till insikt om hur han försummat sin hustru, känns stundtals långsam och oengagerande. Bäst är i stället scenerna hos Jimenos familj, där Maggie Gyllenhaal briljerar som orolig, gravid maka. Hade Stone stannat där oftare skulle kanske World Trade Center blivit ett kammardrama av yppersta klass.
World Trade Center
Premiär:
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Kultur och Nöje
Norrbottens län