Det här är, uppenbarligen, tio låtar om ett förhållandes söndersmulande och definitiva krackelering. Meddelat till lyssnarna via desperata gitarrer, buckliga tamburiner och över alltihopa Timo Räisinens både bistert bitska och korthugget lakoniska stämma.
Jovisst: helt säkert. Det ÄR bra. Ibland. Väldigt bra är det i Second Cut, The Fight of Her Life och Buckets of Hate. Men också ganska...ja, dystert, är ju ett rätt heltäckande ord?
Fast omslaget är ju rätt skojigt.
Och var det inte så att den frikostigt öl-pimplande och på klassisk musik lyssnande fiktive engelske tv-kommissarien Morse hette Endeavor i förnamn; vilket inte avslöjades förrän i den allra sista boken/filmen?
Betyder säkert något, även det.