Bister burdus bardisk-blues

"Kent ?Omar? Dykes, gitarr och utspridda ylanden, Barry Bihm, bas samt trummisen Jon Hahn är den bluesmusikaliska motsvarigheten till ett skenande tågset." Så inleder Kurirens Roffe Nilsén sin recension om trion Omar & The Howlers som spelade i Kalix i fredags.

Kultur och Nöje2006-04-10 06:30
ROLF NILSÉN
Omar &amp; The Howlers <BR>JJ &amp; The Roaring Groundhogs <BR>Nya Kaskad, Kalix <BR>Fredag 7 april<BR>Trion Omar &amp; The Howlers <BR><BR>De rör sig spikrakt framåt och kommer dundrande som om de hade färdats på en järnväg under Atlanten, direkt från Texas där de hör hemma.<BR>Trion har gästat länet tidigare och i fredags var det Kalix tur att få besök när Morjärvs rock- &amp; bluesförening i samarbete med Boom Boom Music hade ordnat en spelning på Nya Kaskad ? komplett med robust blues-buffé och allt.<BR>Efter det lokala förbandet JJ &amp; The Roaring Groundhogs, som har ett mera än godkänt bett i sin musik även om accenten vanligtvis ligger på närmast hårdrockspumpande bluesrock, steg Omar och grabbarna in på scenen och inledde ännu en dag på jobbet = en spelning, helt utan kompromisser.<BR>Och det blev råsvettframkallande, barsk och bistert burdus bardisk-blues som likt projektiler sköts omkring i lokalen. Med stor träffsäkerhet, ska det ju också tilläggas.<BR>Långa och oborstade gitarr-solon, framförda med finess. Dova versioner av sånt som på sin tid skulle ha gjort Howlin? Wolf eller Willie Dixon varma om sina blödande hjärtan, med knockout-titlar som Shake for me, Mississippi Hoo Doo Man, Magic Man, Muddy Springs Road, Snake Oil Doctor, Monkey Land och Hard Times in the Land of the Plenty.<BR>Ett dundrande rullande soundtrack till suggestiva situationer. I den amerikanska Södern förekom det förr i tiden (främst...?) något som hette just ?Snake oil doctors?; tvivelaktiga ?läkare? med lika tvivelaktiga medikamenter. Det fanns också predikanter som bevisade styrkan i sin tro genom att hantera giftormar med händerna, medan de predikade. Blev de bitna av ormarna så betydde det att deras tro var svag.<BR>Omar &amp; The Howlers är dock vare sig svaga i i sin blues-tro eller sänder ut några som helst musikaliska tvivel heller.<BR>Efter Kalix fortsatte de på sin eviga turnésväng.<BR>Det är den sortens trofasta band som det handlade om.<BR>Alltid lika förtroendeingivande och roliga, om än kanske inte direkt överraskande, att vara med om en spelning i sällskap med.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!