Liberty är finalen på det postuma jätteverk som den danske författaren Jakob Ejersbo lämnade efter sig. Det är alltså sista delen i en trilogi om biståndsarbete och kolonialt arv, om Danmark, västvärlden och Tanzania. Tiden är 1980-tal och biståndsverksamheten är en värld helt i sin egen rätt, livlig om man så vill, djupt problematisk för det mesta.
Ejersbo dog 2008, endast 40 år. Liberty hade föregåtts av en roman och en novellsamling och bildade krönet på en episk och mörk berättelse om ideal som brister under trycket av våld, fattigdom, korruption och oöverstigliga klyftor mellan olika världar.
Tanzania har varit något av en förstasymbol för nordiskt bistånd i Afrika, Julius Nyereres milda socialism kunde attrahera alla till vänster om blåhögern och hans kristna framtoning gjorde det antikoloniala budskapet nästan till en fortsättning av missionärsverksamheten. Ujama-socialismen ändade dock i korrupt elände och en ny klass av utsugare och parasiter. Den nya överklass som vuxit fram har många av feodalismens kännetecken och driver staten som ett företag att berika sig på genom motsatsen till modern utveckling, alltså patron-klientrelationer.
Romanen berättas genom två röster, Christians och Marcus. Den förstnämnde är dansk och uppvuxen i en familj av biståndsarbetare, Marcus är tanzanier som fått plats hos svenskar, även de biståndsarbetare. Han arbetar oavlönad i sin familj, men är utlovad skolbildning i framtiden. De båda ungdomarna blir vänner och börjar planera framtid, en framtid centrerad kring ett diskoteksbygge. Titelordet Liberty är namnet på ett diskotek i Moshi, staden där ynglingarna bor, en plats nära Kilimanjaro.
Ejersbo skildring är djupt tragisk och pessimistisk. Den är så långt från rättvisans ursprungliga förhoppningar hos Marcus och Christian man kan komma. Den vite vill vara svart och den svarte vill bli vit. Fattigdomens, orättvisans och den korrupta maktens verklighet mal drömmarna till grus. Vännerna glider isär, för Marcus är Christian till slut bara en representant för ett kolonialt väst, en oansvarig gosse som har ett förhållande med en prostituerad och drömmer om en bättre värld. Misslyckas den kan han alltid återvända, för Marcus förblir Tanzania verkligheten. Hans egna drömmar om en utbildning i Sverige kommer inte längre än till att bli älskare åt en väninna till familjen.
Det är ingen vacker bild av biståndsarbetare Ejersbo tecknar, någon gång har de kanske varit idealister, nu överger de sina barn, super och horar så fort de kommer åt. Christian gör för all del någonting liknande, det finns många olika slags tröst för den som befinner sig i exil från idealen och hemlandet. Ejersbos realistiska och rättframma stil kan ibland verka cynisk och kall, men hans klarsyn gör att paroller och ideal sätts i ett obarmhärtigt skarpt ljus. Hans epik har nästan kontinental utbredning.
Den antikoloniala kampen må vara över, formellt sett. Kampen för frihet och rättvisa återstår fortfarande i Tanzania. Och den tycks inte inspireras av västliga biståndsarbetare.