Natten mot lördagen avled hon, 82 år gammal.
En artikel i tidningen räcker inte på långa vägar till för att beskriva Birgitta Stenbergs händelserika liv. Själv ägnade hon flera av sina böcker åt att berätta om sin äventyrliga tid som ung i Sydeuropa, om drogerna, de stormiga förhållandena med män och kvinnor och livet vid sidan av normen.
Författare och yrkesfiskare
Hon var författare, översättare och illustratör, men hade också arbetat för utrikesdepartementet, en tidning som finansierades av CIA, samt verkat som skådespelare, tolk, journalist och yrkesfiskare.
Redan tidigt bestämde hon sig för att använda sig själv som redskap i litteraturen. Birgitta Stenberg skildrade ofta gestalter och miljöer i periferin, udda existenser som hon dock aldrig framställde som offer. Under 1950-talet var hon en del av den så kallade Metamorfosgruppen, en litterär sammanslutning med liberal inställning till droger, där även vännen Paul Andersson, Öyvind Fahlström, Petter Bergman och Svante Foerster ingick.
Debutboken Mikael och poeten från 1956 hade en avancerad litterär form och skiljde sig från de mer lättläst realistiska romaner hon senare kom att skriva. Av hennes böcker är Apelsinmannen kanske den mest kända. Den utspelas i Stockholms undre värld och skildrar den så kallade Kejneaffären, som inleddes med upphetsade rykten om en homosexuell konspiration bland svenska makthavare under 1950-talet.
I dokumentärfilmen Alla vilda från 2012, av Marianne Gustavsson och Lisa Belfrage, sökte hon som 80-åring upp vänner, älskare och älskarinnor från sin ungdomstid i olika delar av världen.
- 1950 drog jag från Sverige. Jag var övertygad om att poesin fanns någon annanstans - inte i vårt land, konstaterade hon i filmen.
Men Birgitta Stenberg återvände trots allt till hemlandet. Under en lång harmonisk period i livet bodde hon på Åstol i Bohuslän, skrev barn- och vuxenböcker, yrkesfiskade och hade en biodling tillsammans med sin man Håkan Lagergren. Sorgen efter makens död skildrade hon i diktsamlingen Mannen i Havet 1992.
För drygt två år sedan drabbades Birgitta Stenberg av levercancer. Den tuffa cancerbehandlingen stoppade henne inte från att så sent som i november medverka i Malou von Sivers "Efter tio" i TV4 och berätta om sin medverkan i antologin "Ingens mamma - tolv kvinnor om barnfrihet". Och i magasinet Vi Läsers senaste nummer, som publicerades i början av augusti, berättade hon om sina tankar om döden:
- Jag tror att det är så enkelt som att man svischar i väg. Kommer hem. Och är man på ett främmande ställe får man hjälp att komma hem.