Bildrik och debattglad poesi

Man kan inte annat säga än att förlaget Black Island Books i Luleå håller hög utgivningstakt i dagarna. I går presenterade man en debutroman. I dag två poeter - Mona Mörtlund och förläggaren Peo Rask själv.

TVÅ POETER. Peo Rask och Mona Mörtlund är båda aktuella med nya diktsamlingar.

TVÅ POETER. Peo Rask och Mona Mörtlund är båda aktuella med nya diktsamlingar.

Foto: Håkan Gidlöw

Kultur och Nöje2009-08-28 06:00
Mona Mörtlund, som intervjuades här på kultursidan den 10 augusti, kommer med sin andra diktsamling i ordningen - Mörtlunds Mona. En bildrik berättelse om en flickas uppväxt och iakttagelser i 60-talets Tornedalen. För henne, som de senaste åren i första hand skrivit dramatik för scen, tv och film, börjar skrivandet ofta just i bilden och kanske är det ingen slump att hon för andra gången släpper en diktsamling samtidigt som hon också är premiäraktuell med en ny novellfilm. - Min förra diktsamling Jag passerar Juhonpieti när rallarrosorna blommar kom 2001, samtidigt som filmen En strimma dag. Nu kommer Mörtlunds Mona samtidigt som filmen Mie halvan kotia (jag vill hem). Film är ju också bild och skapandet liknar väldigt mycket det sätt som jag skriver poesi på, säger Mona Mörtlund. Nödvändig manual
Peo Rasks utgångspunkt för sin nya diktsamling är snarare tankar om sakernas tillstånd. I Kulturnyheterna säger han sig presentera en nödvändig manual i ett allt hårdare kulturklimat. - Jag tycker att det är dags att återerövra dagsversen, säger Peo Rask som skrev delar av sin nya bok med diskussionerna om kulturutredningen som fond. Under rubriker som "telegram", "huvudnyheter" och "eftertexter" kommenterar han i diktens korta och kärnfulla form kulturens ställning och villkor. Vänder och vrider på sina tankar om kultur som ett område som numera alltid måste villkoras och vara till gagn för en rad andra saker - turism, regional mångfald, hälsa - och aldrig anses ha något värde i sin egen kraft. Luftar åsikter om positioneringar och medial enfald, institutionalisering och kulturarbetares usla villkor. Förbudsskyltar
- Jo, ibland blir det nästan en form av debattdikter, säger Peo Rask, som också leker med orden i gamla förbudsskyltar och förser kopparstick med oväntad text. Ett budskap
Resultatet blir ett budskap som på samma gång är både absurt och väldigt tydligt. Dessutom inte så lite roande. - Jag har jobbat så länge inom kulturområdet så jag har en del att säga. Kulturens ställning är låg, det har hänt att jag blivit inbjuden till skolor för att prata om mina böcker och blivit erbjuden två biobiljetter i arvode. Ingen skulle väl komma på tanken att ringa rörmokaren och erbjuda honom att låna stugan en helg som tack för att han rensar avloppen?
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!