Detta trots att den judiska befolkningen i världen endast uppgår till ungefär 14 miljoner eller 0,18 procent.
Den judiska befolkningen tycks kort sagt ovanligt begåvad, driftig och framgångsrik. Frågan om vad som ligger bakom framgångarna är angelägen att besvara, särskilt eftersom det stora inflytandet ibland blivit en ingrediens antisemitiska konspirationsteorier. I praktiken handlar förklaringen om helt andra saker än någon diffus komplott. Skott hittar viktiga orsaker i att den judiska befolkningen tidigt och i större utsträckning än de flesta kunde läsa, att det funnits en respekt för lärdom och bildningstradition.
Det ligger mycket i det här. Bildning handlar inte bara om kunskaper utan också om förhållningssätt och insikter i hur man gör för att lära, även när man tvingas börja om i nya sammanhang gång på gång.
Skott har valt att kalla sin bok för ett reportage. Formmässigt har det inte några större likheter med den gängse genren men det är ändå ingen tokig klassificering.
Med sin subjektiva, lätt spretiga, ibland kåserande stil, där de enskilda kapitlen blir en mosaik över den judiska kulturen, fungerar boken som en introduktion till ämnet för en nyfiken läsare. En selektiv presentation av judisk kultur, historia och religion där författaren fungerar som kunnig ciceron, om man så vill.
Ett av Skotts huvudsyften är att slå hål på fördomar och myter. Utöver de verkliga förklaringarna till de judiska framgångarna, som redan nämnts ovan, handlar det exempelvis om att visa att den judiska befolkningen i likhet med många andra grupper är inne i en sekulariseringsprocess.
De ortodoxa är en liten minoritet och de ultraortodoxa en ännu mindre. Det finns också, liksom när det gäller kristna, sekulariserade eller ateister.
Det låter kanske självklart men förenklingar och tillspetsade skenbilder är vanliga. Skott avlivar även myten om att bara den som har en judisk mor får kalla sig jude (så är det inte i alla församlingar). Överlag har Skott, som själv inte är troende, en oromantisk hållning till sitt ämne.
Bokens senare delar där Skott bland annat diskuterar antisemitismen och staten Israel är mer politiska och därmed mer kontroversiella och debattliknande. Skott hävdar att Israel ofta görs till syndabock i den infekterade konflikten med Palestina. Han menar också att en ny form av antisemitism uppstår när judar identifieras med Israel.
Man må dela eller förkasta analysen. Men det är viktigt att komma ihåg att tilltagande motsättningar mellan olika grupper, åtminstone i Europa i dag, huvudsakligen handlar om en politisk utveckling där samhället på många håll dras isär.
Att främlingsfientliga grupper tagit sig in flera europeiska länders politiska ledningar talar sitt tydliga språk. Det finns därmed anledning att vara extra observant på alla tecken till antisemitism och andra typer av rasism.