Ja, några dikter av Majakovskij har jag läst, och Pusjkin skrev ju poesi i början av 1800-talet, till och med ett helt drama på vers, Eugen Onegin. Några strofer av nobelpristagarna Pasternak och Brodsky. Jevtusjenkos dikt om den fruktansvärda massakern i Babij Jar. Inte mycket mer.
Det är alltså en främmande värld och en främmande tradition som väntar den om rysk poesi "normalt" okunnige svenska läsaren. Lyckligtvis har den ambitiöse översättaren Mikael Nydahl försett boken med ett informativt efterord för den fåkunnige.
Sedakova (född 1949) studerade slavisk lingvistik vid Moskvauniversitetet, men skrev också lyrik och deltog i det akademiska avantgarde som utgjorde en motrörelse mot det sovjetiska kulturella förtrycket på 1970-talet. Hon studerade rysk klassisk diktkonst, till exempel Pusjkin, eftersom hon fann klassikerna överlägsna den samtida sovjetiska poesin. Som filolog tillägnade hon sig också klassisk poesi på främmande språk, alltifrån Bibeln till Rilke.
Denna skolning märks, inte bara i fråga om klassiska motiv och allusioner till andra texter, utan också i fråga om dikternas stränga form.
Originalens rim och bundna meter är tydligare i de ryska originaldikterna än i översättningarna enligt Nydahl.
Många dikter är präglade av Sedakovas religiösa tankevärld, som nästan känns exotisk för en svensk, van vid en i stort sett avkristnad skönlitteratur. Flera minnesdikter ägnas teologer och präster, både ryska och utländska.
Religiositeten har överlevt den sovjetiska ateismen: "De som sade att det inte fanns någon Gud/ tänder nu ljus framför ikoner/beställer andakter".
Sedakova ställer krav på läsarens bildning, det må gälla kännedom om Dante eller Pope eller samtida ryska poeter. Intertexter ekar i var och varannan dikt. Samtidigt är hennes dikter klara och begripliga, i synnerhet om man gör sig mödan att läsa på.
Men mycket går också utan vidare att känna igen i Sedakovas värld. Hennes ryska blomsteräng skiljer sig inte från den svenska, inte heller förandligandet av naturen:
O Herre, ja, här är de nu:
smörblomma och rödblära och skräppa,
björnöga och kråkvicker
snärja, kamomill och mjölke:
här är de mina lares och penater,
ängens liljor,
vars prakt övergår Salomos,
här är de, livets bevarare,
här är det du aldrig ska glömma
om också du glömmer allt.