Bilderbokshumanist tog priset

När TT Spektra når henne har hon just hållit presskonferens på den pågående barnboksmässan i Bologna. Hon bara skrattar. - Jag vet inte om det här är på riktigt. Jag är väldigt lycklig, det är så fantastiskt, inte minst eftersom min mamma är svenska. Kitty Crowther växte upp i Bryssel med en svensk mamma, som i dag är bosatt i Oxelösund, och en brittisk pappa. Men även om familjen årligen gjorde en tur till Sverige lärde hon sig aldrig svenska. - Jag har en hörselskada och därför fick jag koncentrera mig på engelska hemma och franska i skolan. Men nu måste jag nog komma ifatt med svenskan. Tuff skoltid
Hennes hörselskada gjorde att hon inte började tala ordentligt förrän hon fyllt fyra år. I skolan förstod hon bara vart tredje ord, har hon berättat. Skoltiden var tuff. Böckerna blev tidigt hennes trygghet och bubbla. I hemmet fanns såväl den brittiska som svenska barnlitteraturen. - Både Astrid Lindgren och Gunnel Linde var viktiga, också som förklaring till att jag själv började göra barnböcker. Här fanns så mycket av den kärlek, ömhet, det förtroende och den respekt som jag behövde själv. Elsa Beskows böcker kunde hon läsa i timmar. - Mamma hade några riktigt gamla. Där finns en hymn till naturen, till fåglarna och träden. Samtidigt finns det en gåtfullhet, man förstår inte allt. Det finns alltid något kvar för barnet att lägga in själv. Skönhet och magi
Även hennes egna böcker förmedlar världens skönhet och magi, framhåller Alma-prisets jury. Trots att hon är född 1970 har Kitty Crowther hunnit ge ut 35 titlar varav åtminstone fem finns utgivna på svenska. Själv trodde hon sig vara alldeles för ung för att komma i fråga för Alma-priset berättar hennes belgiska förläggare, Odile Josselin. Hon beskriver Kitty Crowthers bilderböcker som fyllda med känsla och personlighet. - Hon har en alldeles särskild blick, hon berättar verkligen historier. Men hennes böcker är inte alltid helt enkla, barnen förstår dem men för vuxna är de inte alltid lika uppenbara. Ivo och Vera på bio handlar om två figurer som ska gå på bio. Men Veras alla mjukisdjur vill också följa med, alla åtta ska gå på toaletten, ha biljetter och plötsligt är ett av dem försvunnet. "Ingen" blir någon
Med små medel bygger hon upp spänningen för de allra yngsta. I Är det dags? blir själva händelselösheten till ett spänningsmoment, konstaterar Alma-juryn. Ensamheten är ett återkommande tema, men ofta som ett dynamiskt och kreativt tillstånd. Boken Ingen handlar om en låtsasvän och om att bli någon. - Hon visar den svages rätt, vägar som för den svage in i gemenskapen. Hon är en humanist. Det behöver bilderboken fler av, säger Larry Lampert, Alma-juryns ordförande. I dag bor Kitty Crowther på landsbygden utanför Bryssel. Hon har familj och två barn. Hon är i behov av lugn och stillhet för sitt arbete och är rätt klar över vad hon ska göra för prissumman, fem miljoner kronor. - Den är enorm! Först ska jag köpa ett hus, jag behöver ett ställe att arbeta på.

Bilderbokshumanist tog priset

Kitty Crowther, belgisk bilderboksförfattare, med svensk mamma, får årets Alma-pris. Enligt juryn är hon en linjens och stämningens mästare. En historieberättare, tycker hon själv.