Bilder som lever kvar länge

Anna Clarén Holding Journal Det finns inte en enda text som hjälper mig i Anna Claréns bok Holding som vann titeln som årets bästa fotobok 2006. Jag tittar och tittar och ser bara ensamhet och kaos. Finns det nån underliggande mening? Var är själva berättelsen, eller är det endast terapi? Var går gränsen mellan det privata och det personliga? Jag måste helt tänka om. Börja om. Jag ger mig ut i cyberrymden för att få några ledtrådar. Och där finns de i massor. Jag får veta att boken är ett självporträtt. En slags fotografisk dagbok under fyra månader av Anna Claréns liv. När hon var nio år och led av "dyslexi light" så köpte hon en kamera för att fota en dagbok istället för att skriva den. När hon som vuxen hittade dessa bilder bestämde hon sig för att göra om samma sak igen. Under perioden när hon tog bilderna hade hon "lämnat all trygghet" Titeln då? Jag slår upp "holding" i min gamla engelsk-svenska ordbok och får översättningar som "innehavande, besittning, arrendegård, lantegendom". Men i detta fall är "holding" en psykiatrisk term för barns behov att känna sig älskade och omhändertagna. Bilderna då? Jag blir lite irriterad på mig själv. Hade det varit en konstbok och inte en fotobok så hade jag antagligen förutsättningslöst tittat på bilderna. Men foto beskriver ju verkligheten! Och då måste man ju få veta, eller hur? Bilderna är ljusa och och kontraslösa, ofta med ett blues-stick som de vore tagna genom ett glas med vatten. Människorna är ensamma och nästan på väg att försvinna från bildens yta. Rumsinteriörerna är kaotiska och drömlika. Huden har kvisslor, bristningar och fnasiga sårkanter. Allt är så långt från "Topmodel", tidningarnas inredningsbilagor och digitalt retuscherade reklambilder som man kan komma. Detta är verkliga människor och vardagens rum. Det är så det ser ut vare sig vi vill det eller inte. Det tar ett tag att komma in i boken. Det är inga bilder som i kraft av sin duktighet, komposition, ljus, teknik, rörelse, griper tag i mig direkt. De växer sakta fram och kommer antagligen att bli fotografier som jag återkommer till under en lång tid framöver. Tonen i bilderna förändras i slutet av boken. Från ljus till mörker. Från förtvivlan till hopp. Det är inte alltid det logiska som är det rätta. Catharina Gotby Med kroppen som slagfält Amfora Texterna är det viktiga i denna fotobok om utsatthet och förnedring. Thina blev våldtagen, Thomas misshandlade, Mikael blev misshandlad, Lars går till prostituerade och Angela jobbar på stripklubb. Dessa fem personer får berätta sin historia till punkt. Det är starka berättelser som inte kan lämna någon oberörd. Bilderna, däremot, är anonyma illustrationer. I baksidestexten får vi veta att personerna på bilderna inte har nåt samband med texterna. Jag känner mig lite lurad. Det är bra bilder men ibland blir symboliken, för det är ju inte mer än symbolik, lite väl övertydlig. En igenmurad dörr och en bänk med obduktionsverktyg känns lite sökt. Landskapen och människobilderna är direkta och mer ärliga i sitt uttryck. Texten är intressant och bilderna är bra men tyvärr sker där ingen korsbefruktning. Jean Hermansson Fotografier Malmö Museer Jean Hermansson är en av mina fotografiska hjältar. En av de första fotoböcker jag köpte var Nere på verkstadsgolvet som han gjorde tillsammans med Folke Isaksson. Ambitionen var att göra en rapportbok om metallarbetare. Och vilken rapport! För mig har varje bild klassikerstatus. Det är mörkt, skitigt och hotfullt. Men samtidigt är bilderna som livet självt. Den här boken innehåller naturligtvis så mycket mer. Vi får ta del av Jean Hermanssons egen berättelse om hur det hela började och hur det fortsatte. Med korta texter inleder J.H. varje nytt kapitel. Paris, Byggnadsarbetare, Nere på verkstadsgolvet, Vietnam, Gjuterier, Rast och vila, Spanien, Järnverk, Guinnea-Bissau och Dublin. Under varje rubrik döljer sig fantastiska svartvita fotografier som gör det som fotografiet är bäst på att göra. Nämligen att stoppa tiden och få oss att minnas. Jag måste också nämna Folke Isakssons text På upptäcktsresa med Jean. Det är ett sant nöje att ta del av Isakssons erfarenheter och minnen av att jobba med Jean Hermansson. Än en gång har Malmö Museer tagit ett stort ansvar och publicerat ett fotografliv i bokform. Fotohistoria, arbetarhistoria, kulturhistoria, detta är ett manifest mot glömskan. Det är stort. Gerry Johansson Sverige Byggförlaget Sverige är precis det man kan tro, en resa genom vårt land. Mellan 1988 och 2005 reste Gerry Johansson runt med kameran som ständig följeslagare. Bilderna ligger på uppslagets högersida, små och kvadratiska. Under varje bild finns namnet på orten där bilden är tagen. I bokstavsordning. Första bilden är från Alberga och sista från Övertorneå. Istället för att var nyfiken på det nya så går jag till det kända. Så jag letar i första hand upp Luleå, där jag bor. Det är en bild från Rättsscentrums gavel mot järnvägen. Lågt ljus och kala björkar. Höst eller vår. Sen letar jag upp min barndomsstad Kiruna. En bild på en detalj av en tornliknade byggnad. Antagligen från LKAB:s gamla anläggning på Luossavaara. Man känner igen sig, men ändå inte. Det är relativt anonyma utsnitt ur landskapet. Inga bilder som säger: "titta så här ser just Hörnöfors ut". Alla bilder säger: "titta så här kan Sverige se ut". Det är grått, det är stillsamt och ödsligt. Efter ett tag bli det också intressant, detta land som heter Sverige som är en del av Europa och världen. Henrik Saxgren Krig och kärlek Max Ström Jag känner Saxgren mest som en internationell fotojournalist. Han är en av Danmarks mest namnkunniga och prisbelönade fotografer. Detta projekt som både är bok och utställning har fått honom att under en fyraårsperiod arbeta på hemmaplan. Saxgren har fotograferat åttio familjer från hela världen som har fått Norden som sitt nya hemland. Anledningen till att de kom hit är som titlen säger både krig och kärlek. Det är den enklaste formen av fotografi. Saxgren låter människorna stå rakt upp och ner i sin nya miljö. Det kan vara hemma, i båten, på gatan eller i någon offentlig lokal. Någon iklädd exotisk och traditionell klädsel andra i sin vardagsklädsel. Bilderna är ljussatta för att ge mesta möjliga information. Till varje bild hör en berättelse i text. 80 olika berättelser om hur märkliga, tragiska, romantiska och spännade vägar livet kan ta sig. Ingen berättelse är den andra lik. I kontrast till alla spännade människor vi får möta har Saxgren också dokumenterat de lindrigt sagt torftiga förläggningar som ofta blir första anhalten för en flykting. Det är en innehållsrik bok som ger insikt och kunskap om både nya och gamla nordbor.

Bilder som lever kvar länge

Sedan elva år tillbaka delar Svenska fotografers förbund ut pris för Bästa fotoboken i syfte att uppmärksamma och stimulera kvalitativ fotoboksutgivning. 2006 nominerades sammanlagt fem böcker och vinnaren blev Anna Claréns Holding. Anders Alm har läst dem alla.