Bilder som låter jazz

Den lågmälde fotografen Curt Bröms från Öjebyn har fångat många ögonblick till oss andra som bara springer förbi dem. Letar efter något i en skrivbordslåda och hittar plötsligt ett. En tunnelbanevagn i Stockholm. Vardag, inte många passagerare. Några tjejer sitter och pratar, en ung man står och halvsover mot dörren, reklamen berättar om blommor. Närmast fotografen en läsande man. Inget är märkvärdigt, allt är som vanligt. Om det inte vore för den där hunden. Den stora hunden som liksom sitter tilllbakalutad bredvid den läsande mannen, som vilken människa som helst som plötsligt har drabbats av trötthet och tagit sig en lur.
Alltid dessa ögonblick, oavsett om bilderna föreställer gator, hundar, landskap och människor. Eller som så ofta - om jazz.
Som en del av den stora nationella jazzfesten Swedish Jazz Celebration som drar igång i Luleå på torsdag ställer Curt Bröms och Anders Alm ut svensk jazz på fotografi i Konsthallen på Kulturens hus.

Jazzfoto sedan 1950-talet
Curt Bröms har mycket att ta av. Jazz har han plåtat sedan mitten av 1950-talet. För 20 år sedan lockade han med kollegan Anders Alm till New York och flera av de berömda jazzklubbarna, något som fick konsekvenser. Bröms, som direkt fastnade för den moderna jazzen - för Charlie Parker, Miles Davis och Lars Gullin, fick Anders Alm att för första gången lyssna på jazz live. Efter det var han också fast.
På Konsthallen handlar det nu om svensk jazz och Curt Bröms har fått välja bort många av de internationella storheter som han under åren fångat med sin kamera på eller utanför scenen. Å andra sidan finns det gott om dem bland de svenska: Lars Gullin, Siljabloo, Bernt Rosengren, en ung Esbjörn Svensson, Monica Borrfors i omisskännlig åttiotalsfrisyr, Christer Boustedt i skägg, Frippe Nordström, Hacke Björksten, systrarna Hammar.
Anders Alm, som lever med sin kamera och tagit för vana att fotografera det han gillar, har under många år följt Norrbotten Big Band. Ofta fotograferat på uppdrag, men också helt privat och för sitt höga nöjes skull. Digitalt och i färg för uppdragets skull. Svartvitt och på film för nöjes skull.

Mörkrumsjobb
- Alla bilder vi ställer ut här är fotograferade på film och kopierade i mörkrum, sånt måste man påpeka i dag, det är ju sällan man jobbar så numera, säger Anders Alm.
För två år sedan hade han en stor separatutställning på Konstens hus. Tänkte att det skulle bli den sista där han själv stod och kopierade bild för bild. Men det kom alltså att bli en till. Tror att det handlar om lusten, om hantverket, den där särskilda känslan för bilden som ett mödosamt arbete i mörkrummet ger.
- Det är knepigt att fota från konserter, säger Curt Bröms.
- Där finns alltid så mycket skräp. Lampor och sladdar och mikrofoner, det är svårt att få bilden ren. Ljusförhållandena är inte heller de bästa, det gäller att köra med långa exponeringstider, det är ganska krångligt.
- Det handlar väl om att försöka få bilderna att låta. Ibland lyckas man med det, säger Curt Bröms.